Båda barnen gick ut starkt med att åtminstone vara med. När de lekt en stund så skulle de göra kull. Den som hade en röd boll skulle jaga någon annan utan boll. Då fick man ge bollen till den. När det blev Fabians tur så sprang han och sprang. Sen blev det tvärstopp. Det såg ut som om han krockade med någon. Han blev jätteledsen och ville inte vara med mer. Men tydligen var det inte allvarligare än att han inte lyckats fånga någon. Så han blev sur, helt enkelt. För tävlingsinriktad.
Anton höll dock ut hela timmen. Och när jag sa till honom i en vattenpaus att "Det där ser ju roligt ut!" så sa han bara att det inte var det och att han inte ville vara med nästa vecka. "Va?!" Nej, tydligen så fick de ju inte spela och skjuta så mycket. Bara hålla på med bollövningar.
Vad fan, liksom. De skulle ju gilla det här. Vi skulle ju vara i hallen varje fredag, tillsammans hela familjen. Och de skulle fortsätta spela handboll, precis som sina föräldrar.
Jag försökte förklara för Anton att man måste ju träna på att ha bollkontroll för att kunna spela handboll. Annars blir det ingen match. Det är ju det som är svårt som blir riktigt roligt när man övat. Inget napp, där inte. Han vill inte vara med nästa gång.
Och jag får liksom bara ge upp. Såklart. Vill de inte så vill de inte. Jag kan bara konstatera att de är rätt tävlingsinriktade, våra barn. Och att jag blev mer besviken över att de inte ville vara med än jag trodde.
(Men jag har inte gett upp helt. De kanske vill senare.)
Ååå visst är det tråkigt det där när man inser att de inte vill något som man hade hoppats på. Här hemma har vi en lite besviken far som hade hoppats på att den store killen hade gillat fotboll mer än han gör ;) Jag kan vara lite besviken på att ingen av mina barn gillar att gå i affärer, loppis, prova kläder, laga mat, pyssla, skapa eller något över huvudtaget som jag gillar,) Men de är ju inte så stora än så kanske de ändrar sig eller så hittar vi något nytt som vi båda gillar;)
SvaraRaderaFin dag till dig
Kram
Annie
Ja, ibland kan man ju hitta något nytt gemensamt intresse och det är ju roligt! Men jag blev så förvånad över handbollen, för förra säsongen när jag spelade handboll så tyckte de det var jättekul att vara med på matcher och träningar... Men det kanske hinner ändras. Än har jag inte riktigt gett upp! :)
RaderaJag förstår att du vill att de ska gilla samma saker som du är intresserad av. Men det kanske kommer!
Ha det fint du med, kram Maja!