Den här bloggen är nu avslutad. En stund till kommer du kunna läsa och kommentera gamla inlägg. Tack för att du tittar in! ♡

måndag 18 augusti 2014

Vad har jag gjort för att förtjäna detta?

Mina föräldrar alltså. De är kanske världens bästa. Hela söndagen pysslade de om mig. Jag lämnade barnen hos svärföräldrarna (tack!) på förmiddagen och åkte sedan till mina föräldrar. Där åt vi god lunch och trotsade sedan regnskurarna för att gå på svampkjakt. Några riktigt fina svampar blev det.


När vi kom hem, frusna av regnet, så satte min pappa på bastun. Och efter en lång och värmande bastu så masserade min mamma mig (på deras massagebänk) tills min kropp var alldeles oljig och avslappnad. Sedan fick jag slappa (-Kolla på plattan, eller nåt!) medan de lagade mat. 

Vid fem-tiden kom resten av familjen (mannen som jobbat med utbygget hela dagen, barnen som härjat med farmor och farfar hela dagen, och så svärföräldrarna som orkat med barnen) och så åt vi söndagsmiddag tillsammans. 

Underbar söndag helt enkelt! Något som var välbehövligt inför både måndagens och tisdagens morgnar. Idag skrek Anton i en kvart för att han inte visste vad han skulle ta på sig. Han hade INGET att ta på sig! Fast det låg minst 20 t-shirts i lådan... Ska ångesten över att passa in börja redan? Är inte det alldeles för tidigt?

4 kommentarer:

  1. Vad härligt att få pusta ut "hemma".! Det skulle alla småbarnsföräldrar behöva ibland!
    Läckert med kantareller.
    Kram Lena

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja verkligen, jag känner mig väldigt priviligierad! Tack för alla zucchinirecept förresten! Jag får prova några! Kram Maja

      Radera
  2. Så härligt att få liten egentid, det kan verkligen behövas ibland. Samla energi.

    Tack för fina ord om vår nya lampa, ja att ta redan befintliga saker och göra till nytt är fantastiskt roligt;)
    Här gick första skoldagen bra, men jag var ju med hela tiden så den riktiga dagen är idag. Det var en liten spänd kille som gav mig en high five och gick ensam in genom de stora dörrarna idag, tänk att tiden går så fort. Vår lille fick som vanligt ett utbrott vid lämnandet på dagis, usch det gör så ont i mammahjärtat, jag vet att han kommer ha det bra, han kommer troligen ha det roligare där än hemma med mig. Men det är den där milisekunden då man måste gå, då hans armar måste bändas bort och hans skrik eka i hela min kropp. Det är den sekunden som jag frågar mig om det verkligen är värt det. Men förnuftet i mig säger mig att det är det. Det är bara fyra timmar sen är han hemma igen, hos mig;)

    Fin dag önskar jag dig
    Kram
    Annie

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hoppas första "ensamma" dagen gick bra, den också! De spelar på ens känslor, de där barnen... På både bra och dåliga sätt!
      Imorgon gör Anton första skoldagen!
      Ha en fortsatt fin vecka, kram Maja!

      Radera

Tack för att du tittar in! Du får gärna kommentera mina texter, då blir jag väldigt glad! (Har du inget blogg-konto så välj att kommentera som Anonymt och klicka på Publicera.)