Den här bloggen är nu avslutad. En stund till kommer du kunna läsa och kommentera gamla inlägg. Tack för att du tittar in! ♡

måndag 10 februari 2014

Fabian fyller 3 och jag kompenserar en dålig mamma med mera plast

Ja så nu, redan idag, blir vår lillkille tre år! Hur fort har inte det gått? Och då menar jag verkligen fort. Nyss var det ju flera veckor kvar. Och vi skulle hinna köpa en grävmaskin att ha i sandlådan. Eller komma på nåt annat jättebra att ge honom. Och ordna med kalas i tid. Och tårta.

Men vi åkte till Sälen. Och plötsligt insåg jag att det ju inte fanns nåt bra tillfälle kvar att köpa presenter på. Jag skulle ju vara själv med barnen. Så igår fick jag ta med mig båda barnen till Toys'r'us och försöka köpa något vettigt till det ena barnet. Medan båda barnen härjade runt och ville köpa halva affären. Såklart. Vilket barn skulle inte velat det? Det fick bli en motorcykel som han kan åka på inomhus och lite möbler till dockskåpet.

Och så var det det här med att bjuda in till kalas och baka tårta. Jaha. 

Känner mig som en dålig mamma. Det var ju så mycket annat att tänka på. Fast Fabian och Anton är det viktigaste som finns i mitt liv. Ändå planerade jag det inte som jag hade tänkt göra i den bästa av världar. Men vem lever i den bästa av världar? 

Ja, hursomhelst. Jag har skickat kalasinbjudningarna idag. Och så fick han  sin favoritmåltid, korv och makaroner, till middag. Tårta får han på fredag och på söndag. 

Och så fick han presenter. Men skulle han bara få två paket? Nej, vid lunchtid idag så kände jag att två presenter kändes alldeles för lite. Till min busunge som fyller tre år. Eftersom jag nu kände mig som en dålig mamma som nästan (men såklart bara nästan) glömt hans födelsedag så ville jag liksom kompensera upp det hela. Så det fick bli en plastig skoter också. (Han älskade ju skotern så mycket i Sälen.) Eftersom mer plast i hemmet ju kompenserar upp en väldigt dålig mamma, som alla vet.

Och oj vad han älskade skotern. Och motorcykeln. 


Jag tänker inte återigen beskriva hur det var för tre år sen, när han föddes, för det gjorde jag förra året och finns att läsa här, för den som får för sig att intressera sig för det.

Han är fortfarande vår solstråle, denna goa lilla kille! Som idag blir tre år! (Och som faktiskt inte alls bryr sig om hur många paket han får, hur tidigt jag skickar inbjudningarna till hans kalas eller om han får tårta på sin födelsedag! Så länge han får fira lite extra och blir lite uppmärksammad och älskad.)

(Och han gillar sin nya motorcykel så mycket att han tar med den upp i soffan.)

4 kommentarer:

  1. Jisses vilken klump han var, din lille kille nu tre år, när han föddes. Alla mina tre har varit pyttesmå, den minste vägde 2170 gr. Men ett stort grattis till din lillkille. Visst går tiden fort!
    Kram/Finas mammis

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är ju inte jättegött att föda ut en sån klump men å andra sidan känns de inte lika sköra utan är mer stabila. För och nackdelar med allt kanske...
      Ha en fin kväll, kram Maja!

      Radera
  2. Å det där samvetet. Du är absolut inte ensam om att ha det så. Här glöms födelsedagar av titt som tätt och varje år lovar jag mig själv att nästa år ska här fasiken planeras. Tror du det sker? nepp helt plötsligt är dagen här och vi står som frågetecken och fattar inget. Men i år ska jag försöka börja i tid, försöka... Påminn mig om att jag sagt det;)

    Och du plast är inte bra men jag förstår kompensationen, har gjort det själv.

    Kanske är det så att det är vi föräldrar som sätter så höga krav på barnens födelsedag för det är nog som du säger, de är nöjda bara de får lite kompisar på besök och en tårta. Mer än så behöver det inte vara;)

    Kram
    Nu har jag läst ikapp mig, så jag saknat denna blogg;)
    Tack
    Annie

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skönt att höra att jag inte är ensam med detta! Man kan ju inte hålla koll på allt! ;)
      Och visst är det så att barnen oftast blir väldigt nöjda bara de får ett kalas och några presenter! Jag fattar bara inte varför vi föräldrar ställer så höga krav på oss själva om att det ska vara så perfekt! Det är trist och onödigt, tycker jag! Fast jag är ju sådan jag med... Man kanske lär sig nån gång... :)
      Tack Annie för dina fina ord och för att du tittar in hos mig och kommenterar så fint! Hoppas det har lugnat ner sig jobbmässigt för dig nu!
      Ha en fin fredag, kram Maja!

      Radera

Tack för att du tittar in! Du får gärna kommentera mina texter, då blir jag väldigt glad! (Har du inget blogg-konto så välj att kommentera som Anonymt och klicka på Publicera.)