Tävling om vem som instagrammar finast - eller?

Midsommar tycker jag är en väldigt mysig tid i Sverige. Det finns vissa traditioner som är fina, tex att man ofta träffar de man gillar, har blommor i håret, sjunger och dansar. Men man vet liksom att det blir sill, fylla och prestationsångest inbakat i detta, som inte gör det lika charmigt. 

Nån kanske undrar hur jag menar där. Jo, jag ska förklara. 

Sill - är jag inte alls särskilt förtjust i. 

Fylla - som det ju kan vara kul att delta i. Men om man, som jag, har ansvar för två små barn (enligt någon obefintlig lottning), så funkar det liksom inte att vara vaken halva natten (aprak) och sjukt bakis dagen efter. Och det är inte lika kul att stå utanför detta. 

Prestationsångest - här menar jag att allt ska vara så perfekt. Runt vissa högtider brukar jag kika in på Facebook och där haglar det av instagram med underbaraste/bästaste/finaste barnen/blommorna/platserna. Och jag kan bara bli så anti alltihopa. 

De som inte har en perfekt midsommar då? Eller de kanske inte bryr sig?

Nu kanske ni tycker att det var ett fasligt gnällande från min sida. Och nej - jag hade ingen hemsk midsommar. Men jag vet inte om jag vill berätta om det här. 

Fast å andra sidan är jag ju bara människa, så jag känner mig ändå tvingad att visa några kort från vår underbara midsommar. (Annars kanske någon tror att jag är helt ute.) Och det är ju trots allt ganska mysigt att få visa andra hur man har det. 

Det fanns chips: 

Midsommarstång, dans, regnmoln:

Dragkamp:

God mat: (jag åt laxpaket)

Fyrhjuling:

Ja se, jag kunde liksom inte låta bli. För att fira på logen i vårt område är tradition och femtio sittplatser räckte inte ens. Det var rekord. 

Jag hade t.o.m fått klippt barnen innan. Så här såg de ut i morse. Jag lyckades inte få någon somrig familjebild igår tyvärr. 

Och så här såg det ut med en trött pappa och trött son såhär på eftermiddagen:

Anton är med farmor i Ransäter och tittar på Pettsson och Findus. Och jag ska verkligen börja packa nu, för imorgon åker vi till Sälen. Då kanske det blir ännu fler härliga och mysiga bilder. Jag ber om ursäkt för det, i förskott. Men vem skulle nånsin vilja kolla min blogg om det bara står hur trist allt är?