Fabian - envis som synden. Eller en två-åring.

Två år. Och är precis som en två-åring. 

Han har kommit på att han kan förklara vad han vill. Men han har inte riktigt fattat att han inte kan få allt han vill. 

För man måste väl testa om ett nej verkligen är ett nej. Den här gången också. Det kan ju hända att det funkar om jag gnäller lite till. Eller skriker lite högre. Eller springer iväg. 

Och så har han kommit in i den där döva perioden. Då han har fått en tillfällig hörselskada och inte alls hör vad man säger. Eller okej då. Skiter fullständigt i det. 

Men förutom att testa dessa berömda gränser så är han också väldigt go! Mycket kramar, pussar, skratt och mys. Idag sa han: 

-Mamma komma mysa mig i soffan. 

Så det gäller att njuta av de härliga stunderna. Och tänka lite extra på dem när han skriker:

- Neeej, inte tövlarna!! Min ha jugby-korna!! (Han kallar sina jympaskor för rugbyskor)

Eller när han vägrar byta blöja och istället hånler och springer iväg hela tiden. 

Snart har han väl moppe och målbrottsröst. Inget fel med det, men det gäller att ta vara på all tid man har.