Den här bloggen är nu avslutad. En stund till kommer du kunna läsa och kommentera gamla inlägg. Tack för att du tittar in! ♡

torsdag 3 september 2015

- Har du gjort nåt vettigt idag?

Nej, för tillfället är det väldigt dåligt med vettiga grejer, svarar jag, när personalen på Fabians dagis undrar.

Om man inte räknar att jag gjort yoga och vilat, vill säga. Och det kommer vi fram till är väldigt vettigt.

Ja. Och så har jag ju gått upp och gett barnen frukost, tagit hand om disken, bytt blöja på Clara, ammat, skjutsat Fabian till dagis, tvättat, plockat leksaker, vattnat blommorna utomhus, försökt få Clara att somna, ammat, lagat lunch, planerat för middag, handlat mat, hämtat Fabian, gjort mellis, plockat leksaker, bytt blöja, gjort middag, tagit hand om disken, hängt tvätten.

Men förutom det så. Nej, inget direkt vettigt.

Har nämligen fullkomligt slut på energi och ork för tillfället. Vill egentligen bara sova hela dagen. Men jag biter ihop och lagar middag. För det är ju så man gör. Jag vill egentligen bara skrika att jag inte orkar med en natt till med en tjej som vaknar varannan timme. Eller det är snarare morgonen som jag inte orkar. Att höra klockan ringa när det precis känns som om jag kommit i djupsömn. Men klockan ringer, Clara sover och jag måste pallra mig upp. Frukost till skolkillen.

Så jag skriker inte att jag inte orkar. Jag biter ihop. Och är glad, både för min egen och andras skull, att jag har yogan. Där får jag utlopp för irritation och där byggs mitt tålamod upp. Men idag känns det inte som om det räcker. Idag skulle jag nog behöva lite knark för att orka. Eller möjligtvis sova minst fyra timmar i rad. Vilket som helst av det funkar.

Nä, nu måste jag laga middag. Blä. (Ingen som uppfunnit tålamod på burk än? Inte det? Nähä.)

PS. Jag vet att det för tillfället är katastroftillstånd för massor av flyktingar. Det är jag fullt medveten om. Och jag tycker vi bör göra allt vi kan för att hjälpa till. Så missförstå mig inte att jag gnäller över småsaker. Det här är bara min jobbiga vardag och jag vill med denna text inte förminska flyktingarnas problem. Men det kan ju vara skönt för dig som läsare att få lite variation på eländet också. DS.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack för att du tittar in! Du får gärna kommentera mina texter, då blir jag väldigt glad! (Har du inget blogg-konto så välj att kommentera som Anonymt och klicka på Publicera.)