Den här bloggen är nu avslutad. En stund till kommer du kunna läsa och kommentera gamla inlägg. Tack för att du tittar in! ♡

fredag 11 september 2015

Får man ta emot godis från främmande gubbar?

Alltså, visst är det väl så att man ska lära sina barn att INTE ta emot godis från främmande människor, och inte heller följa med någon som lockar med godis? Hm. Idag lärde jag min son att göra helt tvärtemot det.

Det var så här. Vi var på affären. En äldre man kom fram och tittade på Clara. Och sa att det var så mysigt med barn. Själv hade han sex barnbarn. Vi småpratade lite, som man gör när man ses i affären och någon vill beundra ens barn.

Fabian var i full färd med att välja lösgodis och den äldre mannen började också ta lite godis.

När vi gick till kassan så träffade vi mannens vän. Fördomsfullt säger jag att han var en gammal man, som gärna spenderar dagarna på parkbänken med en öl och likasinnade. Pratade högt och lite för mycket.

Fabian var lite gnällig och ville ha allt i affären. Och såklart en glass, när vi gick förbi glassfrysen. Den äldre mannens vän tyckte att jag skulle ge honom en glass, så att han skulle sluta gnälla. Han menade att det alltid funkade på hans tre barn. 

- Nej, sa jag. Det blir ingen glass så länge han gnäller.
 
Vi, eller rättare sagt han, pratade lite mer kring  barnuppfostran och om hans bortskämda barn, som han själv sa.

När vi skulle gå därifrån så höll den första mannen (som hade sex barnbarn) fram sin godispåse till Fabian. 

- Här, den är till dig, sa han.
- Naeej... försökte jag.

Fabian såg ut som ett frågetecken. Skulle han få påsen?

Men mannen insisterade. Och där stod vi, med en godispåse i handen. Medan de två männen, som antagligen var påväg till stan, sina polare och "deras" parkbänk, puttrade iväg i en gammal bil.

Jaha ja. Han hade ju använt en skopa som man ska använda till att plocka lösgodis. Men det kändes ändå lite konstigt. Ska vi verkligen äta det här? Från nån vi inte känner. Känns inte helt rätt. Men känns inte helt rätt att slänga det heller. Vad tycker du?

3 kommentarer:

  1. Intressant fråga! Självklart ska ni äta godiset tycker jag. Vilken fin gest! Generositet och tacksamhet ska uppmuntras tycker jag. Fabian kan ju känna sig riktigt speciell att en främling ville ge honom nånting. Och sen att man inte ska ta emot från främlingar handlar väl oftast om då mamma eller pappa inte är med? Hade det varit annorlunda om du inte såg den slitna kompisen? Om det var en dam? En jämnårig? En kompis till mamma? Godis i godispapper? En leksaksbil? Vad tycker du? Hur blev det?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Godiset ligger fortfarande orört i skåpet. Vet inte riktigt hur jag ska göra. Såg att det bara var choklad och lakrits, vilket inte Fabian gillar. Men om jag ska äta det? Vet inte än.
      Visst var det en jättefin gest. Och ja, det hade säkert varit annorlunda om jag inte träffat mannens kompis. Här haglar ju fördomar och förutfattade meningar, förstår du. Det är ju det som är problemet. Det är väldigt enkelt att säga att de inte finns och att jag självklart skulle ta emot det. Men att sen göra det... Kanske när jag blir riktigt godissugen! :-) Vi får se!

      Radera
  2. Intressant fråga! Självklart ska ni äta godiset tycker jag. Vilken fin gest! Generositet och tacksamhet ska uppmuntras tycker jag. Fabian kan ju känna sig riktigt speciell att en främling ville ge honom nånting. Och sen att man inte ska ta emot från främlingar handlar väl oftast om då mamma eller pappa inte är med? Hade det varit annorlunda om du inte såg den slitna kompisen? Om det var en dam? En jämnårig? En kompis till mamma? Godis i godispapper? En leksaksbil? Vad tycker du? Hur blev det?

    SvaraRadera

Tack för att du tittar in! Du får gärna kommentera mina texter, då blir jag väldigt glad! (Har du inget blogg-konto så välj att kommentera som Anonymt och klicka på Publicera.)