Den här bloggen är nu avslutad. En stund till kommer du kunna läsa och kommentera gamla inlägg. Tack för att du tittar in! ♡

torsdag 2 april 2015

Förlossningsplan och doula

Det här med förlossningsplan har jag tyckt varit något onödigt förut. Jag menar, har ens barnmorskorna ögnat igenom den innan de knallar in hos den snart födande mamman? De har väl inte tid att läsa igenom ett dokument när någon ligger och vrider sig i smärtor? Plus att de ju ändå frågar allt när de kommer in i rummet? Och hur ofta blir det som man önskar ändå?
 
Samtidigt kan jag för min egen del känna att det är bra om jag tänkt till lite innan. Mest kanske för att jag är lite av ett planeringsfreak som vill ha kontroll på situationen. Så mycket DET nu går när det handlar om att föda barn. (Och för att jag ofta har väldigt lång tid på mig att tänka till, eftersom bebisarna verkar trivas så bra i min mage...)
 
Men den här, tredje och sista, gången så har jag gjort detta på tre (3!) olika sätt.
 
En enkel förlossningsplan skrev jag med min barnmorska. Där sammanfattas kort mina preferenser, så att förlossningspersonalen ska ha lite av ett hum. Den finns redan nu elektroniskt på plats och väntar på mig.
 
Sedan har jag fyllt i en mall (avancerat ska det va) från 1177.se. Den punktar upp några olika saker som kan vara bra för förlossningspersonalen att veta, som tex att jag haft två normala förlossningar tidigare, inte känner någon särskild oro inför denna heller och att jag övat massor av yoga och andning. Det papperet ska även min man och min doula (återkommer till det mer snart) vara medvetna om.
 
Jag har också, dagen till ära, gjort små förlossningens-pepp-lappar. Där står korta meningar eller ord som ska hjälpa de som står bredvid att peppa mig och även att få mig att behålla fokus under förlossningen. Dessa sammanfattar allt jag gjort för att ladda upp, med yoga, meditationer och andningsövningar. Där står mina målbilder och fina uttryck från min yogalärare, som tex:
 
"Nu är du en sammandragning närmare din bebis."
"Snart får du träffa din bebis."
"Slappna av i käkarna."
 
Kan verka lite klyschigt, men allt kan bli så overkligt när man ligger där och har sjukt ont. Och då hjälper det faktiskt att få veta att det är ju faktiskt en bebis som snart ska komma ut. Inte ett badkar. Och att man faktiskt tjänar på att slappna av i käkarna. För då slappnar man av i underlivet också. (Läppar som läppar, tydligen.)
 
 
Dessa färgglada förlossnings-pepp-lappar kanske vi använder. Eller så ber jag mina kära peppande kompisar att stoppa upp lapparna någonstans och istället ge mig SMÄRTSTILLANDE! Vi får se.
 
Så vad är då en doula?
Enligt wikipedia så är det "en kvinna som ger emotionellt stöd vid en förlossning". Och jag tänker att doulan ska fungera lite som länken mellan de blivande föräldrarna och barnmorskan. Som den som stöttar partnern att orka stötta sin födande kvinna (tex kan finnas som uppbackning om partnern behöver gå på toa, för gud förbjude att partnern lämnar den födande kvinnan mitt i en värk bara för att hen "behöver kissa".) Men också väldigt mycket som en extra hjälpande hand. Varför inte hjälpas åt vid livets tuffa tillfällen, istället för att själv stånga sig blodig?
 
En doula kan vara en professionell och utbildad doula. Eller bara en stöttande närstående. Jag har frågat min mamma om hon vill vara doula. Hon är visserligen barnmorska. Men också en av mina bästa vänner. Och jag vill ge henne den här upplevelsen. För jag tror hon kommer njuta. Och jag vet att hon är super på att peppa. Hon har ju hjälpt mig genom livet. Så jag tror hennes stöd kommer vara mycket värt. 
 
Även om jag VET att jag och min man klarar av det själva. Det har vi gjort två gånger tidigare. Och det är absolut inte det att jag inte tycker min man gjort ett strålande jobb. För det har han. Han har varit ett otroligt bra stöd. Men rutinen har väl gjort mig klokare också kanske. Och jag tror att det blir bra avlastning för honom. (Vem skulle inte vilja samarbeta med sin svärmor under jobbiga förhållanden, haha?)
 
Så den här gången satsar vi på en plan innan, en doula som stöttar oss under tiden och två underbara syskon som hjälper till att ta hand om barnet efteråt. Om nu något blir som vi tänkt oss. Kanske stöper planen. Det blir akut snitt. Och barnen blir hopplöst mammiga och hårdhänta mot sitt syskon. Men då får jag åtminstone något spännande att skriva om här.

2 kommentarer:

  1. Jag blir så glad varje gång jag läser din blogg. Du skriver så härligt ärligt! Hade min syster med på min förlossning med dottern och det är helt fantastiskt att ha med en ytterligare person som kan hjälpa till, rekommenderas varmt.
    Lycka till när det är dags för vasaloppet!
    /Isabelle Michel

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Isabelle, vad snäll du är! Och vad roligt att du läser och kommenterar!
      Så bra att någon mer haft med en extra person under förlossningen. Jag tror vi är ganska fyrkantiga i Sverige. Att vi bara har med vår partner "därför att det är så vi alltid gjort". Låter bra att du kände att det underlättade!
      Önskar dig en fin påsk, kram Maja!

      Radera

Tack för att du tittar in! Du får gärna kommentera mina texter, då blir jag väldigt glad! (Har du inget blogg-konto så välj att kommentera som Anonymt och klicka på Publicera.)