Nu när hösten är här så betyder det inte bara höstmys med tända ljus och te. Nej, för en småbarnsförälder så innebär det också påklädning av barn. För ute börjar det bli kyligt, ibland frost på gräsmattan och is på bilen.
Och hur var det nu med tålamodet?
Kom nu, vi måste åka! Nej, du har redan lekt sista. Nu måste vi åka! Men du kan väl klä på dig själv? Lyssna, nu tröttnar lillebror också!
Den stora vill inte sluta leka. Bara en sista gång, ber han för femtioelfte gången. Inte klä på sig själv. Fast jag vet att han gör det så bra själv på dagis. När han väl är påklädd har lillebror redan krupit iväg och sitter och knaprar på ett löv. Eller ligger iklädd sin overall och skriker. Om han redan lyckats blivit påklädd vill säga. För det är inte det lättaste. Ungefär som på skötbordet. Slingra sig och plötsligt kastar han iväg med överkroppen.
Det tar på tålamodet att klä på ytterkläderna. Oftast är det lite smått kaos hemma hos oss då. Och oftast kommer vi försent dit vi ska. Därför försöker jag att inte bestämma någon tid. Eller börja tidigare. På något underligt sätt så tar det bara längre tid när man är stressad. Mindfulness, vaddå?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du tittar in! Du får gärna kommentera mina texter, då blir jag väldigt glad! (Har du inget blogg-konto så välj att kommentera som Anonymt och klicka på Publicera.)