Idag är det grått och trist ute. Men inombords känner jag mig ändå ganska färgglad, mysig och lycklig. För i helgen firade vi att vi varit gifta i ett år med att åka tillbaka till händelsernas centrum. Där vi gifte oss alltså. Men den här gången var ingen annan med. Bara jag och min man. Mitt i värmlandsskogarna, på en herrgård. Mysigt, var ordet.
Det kändes lite kyligare än sist. Stod jag verkligen med bara bröllopsklänning här ute på bryggan? Ja, vad gör man inte för lite fina kort. För väldigt fina blev dem. Tack bror! När jag tänker tillbaka så var det nog en av mina bästa veckor i livet. Om man räknar en hel vecka. Först en helg på en herrgård med våra föräldrar och syskon. Sen bar det av till Prag för en veckas bröllopsresa. Sedan hade vi en festlig dag för massor av vänner. Med dagsaktivitet och kvällsparty. Härliga minnen.
Vårt ett års-firande blev också något att minnas. Kanske främst för vår kvällspromenad. Runt sjön. Stigen försvann plötsligt och det började skymma allt snabbare. Jag klev ner i ett kärr. Min man älgade på över stubbar och stenar. Jag försökte hänga på. När vi var tillbaks till herrgården var det mörkt.
Och maten sen. Bästa vi båda ätit på länge. Synd att jag bottnat med godis först bara. Redan efter förrätten kändes det som om jag behövde kräkas. Men det har aldrig riktigt varit min grej, så jag tryckte bara in mer mat. För så ljuvlig mat kan inte förspillas. Om man så ska spräcka en tarm.
Och ostörd nattsömn med sovmorgon, toppad med herrgårdsfrukost. Ja, den här helgen kommer jag nog också minnas bra länge. Jag hoppas på att få fira på nästan samma sätt igen nästa år. Men kanske lite mindre vatten i mina skinnstövlar. Och lite mindre illamående-känslor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du tittar in! Du får gärna kommentera mina texter, då blir jag väldigt glad! (Har du inget blogg-konto så välj att kommentera som Anonymt och klicka på Publicera.)