Den här bloggen är nu avslutad. En stund till kommer du kunna läsa och kommentera gamla inlägg. Tack för att du tittar in! ♡

fredag 28 oktober 2011

Kärleken från ett barn

Ibland kan det ju låta som om det bara är jobbigt att ha barn. Och visst, ibland kan det kännas så också. Om man som förälder inte fick så mycket tillbaks, så vet jag inte om man skulle orka. Men är det något man får av barn, så är det kärlek. Hel och ren kärlek.

De kan krångla en hel del. Men när jag får den där pussen, eller kramen, eller leendet. Då känns krånglet som bortblåst. Och jag kan inte låta bli att le.

Kärleken ter sig olika beroende på vilken ålder barnet har. Just nu hos oss:

- Fabian pussas gärna. Blöta pussar med öppen mun och ofta lite tunga. När han är trött lägger han sig mot mig och gosar in huvudet mot min hals och mitt bröst. Han gillar när man busar med honom. Allra mest när brorsan busar med honom. Då skrattar han så härligt. Skrattet smittar. Han blir också väldigt lycklig när han upptäcker nya saker. Att ställa sig upp är spännande och kan i princip ske överallt. När han dragit sig upp och väl står upp så ser han så nöjd ut. Leendet sprider sig över hela ansiktet och visar upp hans små riskorn i munnen. Och när jag ska plocka upp honom från sängen så håller han upp armarna och håller sedan om mig hårt.

- Anton är väldigt kommunikativ. Han säger väldigt ofta att "jag älskar dig mamma". Och så berättar han vilka fler han älskar. Eller att han tycker om mig. Eller att jag är fin. Ingen inger så bra självförtroende i mig som Anton. Ibland vill han bara sitta i mitt knä och mysa och kramas och pussas. Sånt kan jag inte motstå. Då smälter mitt mammahjärta. Eller när han springer mot mig och kastar sig i min famn när jag hämtar på dagis. Eller när han vaknar på morgonen och ropar på mig. Om vi redan är uppe så kommer han in till oss och ler. Eller så kryper han upp i sängen bredvid mig och kramar mig och tar sedan min hand.

Kärleken är som en ego-boost. Och ego-boosten stärker mig som mamma. Att veta att man är behövd. Och att man klarar det.

Kärleken finns överallt och är helt underbar. Kärleken från ett barn. Jag skulle gärna vara lite mer poetisk om jag kunde. Men denna morgon får detta räcka.

1 kommentar:

  1. Marie Strandberg28 oktober 2011 09:32

    Å så fint skrivet, får tårar i ögonen. Men det är ju exakt så det är. Kram på er

    SvaraRadera

Tack för att du tittar in! Du får gärna kommentera mina texter, då blir jag väldigt glad! (Har du inget blogg-konto så välj att kommentera som Anonymt och klicka på Publicera.)