En dag:
Jag vaknar upp av barnskrik. Alldeles för tidigt, tänker jag. Och alldeles för lite sömn. Får det ena barnet att somna om precis när det andra barnet vaknar. Då vaknar det första igen. Bara att ge upp kampen och inse att det inte blir någon mer sömn. Dags att gå upp. Verkar som om barnen också vaknat på fel sida. Gnäller inte den ena så skriker den andra. Kanske att jag kan få sova lite när Anton är på dagis och Fabian sover? Nähä, nu ville inte Fabian sova mer. Tjugo minuter fick räcka för honom. Grå och trist dag. Inte ork att göra något vettigt.
Vissa dagar vill jag bara dra täcket över huvudet. Absolut inte ha några fler barn.
En annan dag:
Jag vaknar upp av bebisjoller. Hinner med att göra yoga medan Fabian övar sig på att krypa och Anton sover. Gör en stor latte, medan Anton vaknar. Glada ungar som vill mysa med varandra och mig. Fabian sover tre timmar i sträck på förmiddagen. Anton är inte på dagis, men jag känner mig utvilad och behöver inte sova middag ändå. Solen skiner och jag och Anton får en härlig förmiddag ute i solen. Trädgårdsarbete varvas med att sparka boll.
Andra dagar är alldeles, alldeles underbara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du tittar in! Du får gärna kommentera mina texter, då blir jag väldigt glad! (Har du inget blogg-konto så välj att kommentera som Anonymt och klicka på Publicera.)