Dålig start på veckan...

Dagens utgångspunkt: Mannen har fullbokat på jobbet. Jag har tre viktiga möten på förmiddagen. Fabian är hostig och snorig.

Utfall: Jag lämnar Anton på dagis. Kör så fort det är tillåtet med Fabian till min mans firma. Nästan framme där kommer jag på att han ju inte fått någon frukost. Lämnar trots det av honom där och kör så snabbt det går i morgontrafiken till mitt möte 8.oo.

Efter ett och ett halvt möte åker jag och hämtar Fabian igen. Tar med honom hem och sätter på Dora (barnprogram). Slår på datorn och jobbar igenom stora delar av dagens arbetsuppgifter medan sonen ser tre avsnitt. När han tröttnat på TVn så går vi ut i solen och jag kan sitta på ett fårskinn och jobba medan han leker lite i sanden.

Ja, det fortsätter ungefär sådär. Han leker lite stilla och jag jobbar på. Inte helt fel ändå, trots den kassa starten på veckan.

Fabian njuter av att få botanisera i brorsans rum...

Laddar för handbollsmatch ikväll. Kanske näst sista gången jag spelar en match i mitt liv så jag ska försöka njuta!

Hoppas du har en fin start på veckan!

Lördagens (och söndagens) lärdomar - ser du inte skogen för alla träd?

Den här helgen har jag hunnit med att tänka och väga olika argument fram och tillbaka. Och jag har kommit fram till en klyscha, lika klichéartad som sann. Jag ser inte skogen för alla träd. För det är ju inte lätt att se den där skogen när det står en massa träd i vägen. Ja menar, de skymmer ju!

Som jag skrev för några dagar sen så hade jag hittat ett hus. Eller som det kändes, "THE house"! Som jag alltid drömt om ett rött hus i skogen med grova golvplankor, vedspis och hönshus. Och där stod det och väntade på oss. Eller tydligen bara mig, för det var liksom bara jag som ville flytta dit.

Och nu inser jag, efter en stunds drömmande och grubblande att jag inte vill ändå. Vad tusan, vi har det ju underbart här. I det GULA huset, med rött uthus, underbara öppna landskap och världens bästa grannar. Idag var de närmaste grannarna hästar. 

Men vi fick också ett spontanbesök från mänskliga grannar, vilket var väldigt trevligt. 

Så även om det inte är helt perfekt, så blir det liksom inte mycket bättre. Gräset är ju oftast inte grönare på andra sidan. 

Vill bara uppmana er andra att njuta av det ni har, vare sig det är skog eller träd. Det finns alltid något vackert i det enkla och lilla. Glöm inte det!

Klippte förresten sönerna i fredags. Enligt en annan granne så hade ett frisörbesök kostat 399:- för hennes son. Så nu tjänade jag ju nästan 800 spänn! Undrar vad jag ska göra för dem? Gå till frisören själv, kanske? :) 

Jag drömmer om något annat som inte min man vill vara med på

Jag vill väl egentligen inte flytta härifrån. Det är bara det att jag vill bo i ett annat hus. Som finns på Hemnet. Och i verkligheten också, förstås. Men det ser bergis bättre ut på mäklarens bilder på det där jäkla Hemnet. Livsfarligt är det att surfa runt där. Det ger mig drömmar och ny inspiration. Den här inspirationen som jag ibland kan sakna i vårt vanliga enplanshus med raka vinklar och färdiga lösningar. 

Visst är ju drömmar trevligt att ha. Och inspiration kan väl aldrig vara fel att få från andra ställen, för att göra om till något eget därhemma. Men nu är det så att jag fastnat för det där röda trähuset från 1830 som ligger mitt i skogen. Med hönshus, växthus och fem andra extra byggnader på den stora trädgårds- och skogstomten. Med stort skafferi, många rum, höga trösklar och fina tapeter. 

Men också med en massa men. Fel läge, tycker min man. Framförallt lite för långt från barnens kompisar och bussen in till stan. Direktverkande el och lite för stort hus. När han insåg att jag trots det ville gå på visningen sa han:

- Jag kan följa med dig på visningen på söndag. Men jag vill inte köpa huset, för jag vill inte bo där.

Så jag får ta en tur ute i vår trädgård. Och känna att det här är ju faktiskt toppen. Det är ju klart att jag trivs här. Det kan knappast bli ett bättre läge. Eller mysigare trädgård. Och om vi bygger ut huset lite i höst så skulle det faktiskt passa oss utmärkt. Även fast det saknar vinklar och vrår och en gammal själ. Men det rymmer ju det bästa av allt - min fina familj! 

Och jag vill ju faktiskt inte bo där min familj inte vill bo. Eller jo, nu vill jag ju det, men ja ni fattar, jag vill att de ska vilja bo där vi ska bo. Äsch, avslutar denna förvirrade Hemnet-härva med några fina bilder härifrån. Ser ni att det redan blivit skott på rödbetan, basilikan och dillen. Livet är ju härligt trots allt! (Ska jag strunta i visningen, eller vad säger ni?)

(Bilden längst ner till höger är från dagens löptur i stan och inte hemifrån.)

Tips för bättre sådd kan ibland vara lite stressigt också

Redan måndag igen. Hade så mycket för mig i helgen att jag inte orkade med att uggla framför datorn eller telefon för att blogga. Tänkte bara visa några fina bilder från helgen. (Storhandling, storstäd, korvgrillning, krattning i trädgården, middag hos goda vänner, besök i badhuset, skogstur, hittat vitsippor i trädgården, spelat handbollsmatch...)

Och fått ner mina fröer i jorden! Fick jättebra tips av min kollega som är trädgårdsmästare. Jag hade ju tänkt så några frön i en liten plastkruka. Men hon sa att hon brukar sätta många frön i samma, en något större plastkruka och sedan gallra bort de som inte tagit sig. Och så lägger hon planteringsjord underst och såjord överst, så att fröet först kan ta sig i den översta jorden och sedan även kunna slå en rot i det undre laget. Hennes tips var superbra, men det gav mig också lite ångest. Tusan vad avancerat det ska vara. Men nu är de nere och vi får väl se vad det blir.  

Förutom att sätta frön i större plastlådor så gjorde jag också egna krukor i tidningspapper.

Känner mig seriös. Men jag återkommer längre fram om det överhuvudtaget kommer ta sig...

Hoppas du haft en skön och solig helg med mycket påfyllning av energi och harmoni! 

Att ägg kan vara så gula och himlen så blå

Lycka är att få äta frukost i lugn och ro med sina barn en fredagsmorgon när solen lyser gul på himmelen. Och att få färska ägg från grannen, med en ännu gulare färg.

Idag blir det städning, besök av bästa L, pick-nick i skogen och doften av nybakt bröd. Trevlig fredag på er allihopa! Gör dagen till det bästa som ni kan!

Dagens lärdomar - spring för tusan inte på tom mage (och en massa kaffe)

Tänkte vara duktig och använda min friskvårdstimme till en joggingrunda innan jag gick hem idag. Och nu sitter jag här med magknip, lätt yr och med matta ben.

Okej, så här gick det till. Började optimistiskt med ganska snabb fart längs älven. Kanske jag skulle springa förbi det nybyggda området, medan jag ändå var nära. Och när jag ändå är här kan jag ta rundan över gamla flygplatsen så att jag kommer in på elljusspåret. Åh vad skönt det var i skogen idag. Tills energin tog slut. Sådär bara. Slut. Finns inte mer. 

Försökte hämta andan. Men det kändes som om jag hellre ville svimma. Ni vet när man är så låg på blodsocker att allt som hjälper är fem snickers. Försökte fundera ut lämpliga lösningar på det lilla dilemmat att jag sprungit 40 minuter bort från mitt jobb och inte orkade ta mig tillbaka. Skulle jag gå in på dagiset där bredvid och be om lite frukt? Skulle jag ringa min man? (Jo för telefonen var med!) Skulle jag försöka hoppa på en buss tillbaka, det går väl att betala med sms-biljett?

När jag nästan kom ifatt en man med hund så stannade jag och stretchade. Ville ju inte verka oproffsig eller så. Med en ganska lugn gång så kom orken tillbaka lite. Men det började bli kallt. 

Nåväl, jag ska inte trötta ut dig med mer. Jag kom tillslut tillbaka till jobbet. Tryckte in en banan, ett äpple och en godisklubba (det sistnämnda hittade jag också i min handväska) under loppet av fem sekunder. Tog en varm dusch. Och gjorde sen det alla gör när blodsockret fortfarande sitter i fotknölarna. Handlade okristligt mycket godis. Och vräkte i mig alldeles för mycket. Med alldeles för mycket så menar jag verkligen det. Min mage sa inte direkt Tack Maja, det där satt fint! När jag hämtat barnen fick det bli ett toabesök. Så att jag lyckades bränna sojafärssåsen på spisen under tiden.

Och efter att nu ha ätit maten (visst lite halvbränd, men det känner man ju inte om man mosar in maten snabbt som tusan) så känner jag mig totalt matt i kroppen. 

Stressade för att hinna hämta barnen i tid på dagis, efter min något långa friskvårdstimme. Stressade för att laga maten snabbt. Stressade när jag åt den. 

Jo, men den där springturen var allt givande... Får kanske vända lite tidigare nästa gång. Eller ladda med mer än sushi till lunch. Dagens lärdomar. 

Hur pratar man med barn om gränser, kroppen och sexuella övergrepp?

Ja, hur gör man egentligen? Och måste man göra det?

Min mamma, som är barnmorska och sexolog, gav mig en informationsbroschyr att läsa i solstolen nu när vi var på semester. Och eftersom jag tyckte att den var väldigt tänkvärd och nyttig så tänkte jag dela med mig av det viktigaste. Det är många bra tips för hur man kan prata med barn om känsliga saker.

Den heter "Stopp, min kropp" och det är Rädda barnen som tagit fram den. De har märkt ett behov av att hjälpa föräldrar att prata med sina barn om sina kroppar och dess gränser, efter att de fått många frågor kring det här ämnet. Hur frågar man ett barn om de varit med om något kränkande, utan att skrämma eller tysta barnet? Det finns egentligen inget facit, tyvärr, men några bra tips på vägen kan hjälpa till väldigt mycket.

Som förälder så finns det nog inget värre än att se sitt barn må dåligt eller råka illa ut. För det går väl inte att skydda sitt barn mot allt? Hur är du - curlingförälder eller bowlingmorsa? (Kastar ut dem i livet och hoppas på att de ska klara sig..) 

Tänk om de skulle träffa någon "ful gubbe" på väg hem från kompisen. Eller om någon de känner väl skulle tafsa på dem. Hur får man barnet att berätta? 

Barnens ålder är såklart viktig att ta hänsyn till. Det går inte riktigt att prata på samma sätt med en fyra-åring som med en tonåring. 

Några bra tips för olika åldrar kommer här:

De minsta barnen

• Låt barnet vara delaktig i den dagliga skötseln, till exempel vid blöjbyten. Berätta vad du gör med barnets kropp och varför du gör det.

• Börja lära barnet att tvätta sina privata kroppsdelar och att torka sig efter toalettbesök själv så tidigt som möjligt.

• Uppmana inte barnet att kramas, pussas eller sitta i knäet på släktingar och vänner. Fråga istället om barnet vill göra det. 

• Förklara att om någon gör, eller vill göra, något med ens kropp som man själv inte vill, då får man säga nej och berätta det för andra vuxna.

• Lär barnet att man får säga nej även till personer man tycker om.

• Lär gärna små barn skillnaden mellan bra och dåliga hemligheter. Bra hemligheter är tex julklappar (sånt man blir glad av) och dessa berättar man inte för någon annan. Dåliga hemligheter är saker som man blir ledsen av eller får ont i magen av. Dåliga hemligheter får man berätta - även om någon har sagt att man inte får det.

Barn i skolåldern

• Hjälp barnet att få en sund och nyanserad bild av kroppen, närhet och sexualitet. Bidra med din kunskap och dina perspektiv som komplement till den bild som barnet får genom till exempel media och äldre syskon. 

• Var tydlig med att närhet är något bra och värdefullt. Förklara samtidigt vad som är fel och förbjudet.

• Förklara att det alltid är okej att berätta om något har hänt och att man själv får välja vem man vill prata med.

• Om du har svårt att hitta rätt tillfälle - passa på att ta upp ämnet i samband med att media rapporterar om det.

Tonåringar

• Visa att du är medveten och engagerad och försök ha en pågående dialog om allt möjligt i livet.

• Förklara att närhet och sex är bra och kul, men att det samtidigt kan vara problematiskt, krångligt och till och med olagligt.

• Om du har svårt att hitta rätt tillfälle - referera till händelser du läst om och sett media. Berätta öppet om dina egna tankar. 

• Påminn om att ett nej alltid är ett nej.

• Erbjud dig som samtalspartner utan att tvinga eller pressa barnet. Respektera om hon eller han inte vill svara på frågor.

• Ge inte upp om du inte får respons första gången. Försök igen!

Om du är orolig

- Var vaksam på dina egna reaktioner. Försök att undvika att lägga locket på eller att "agera polis". 

- När du tar upp ämnet med barnet - utgå från den konkreta händelse eller situation som gör dig orolig.

- Undvik att pressa fram svar - säg att du finns att prata med, men att det också finns andra vuxna (tex morfar, lärare, kurator). 

Det finns många olika ställen att vända sig till om man är orolig. Polisen, Socialtjänsten, BVC, Rädda Barnen eller tex BRIS. 

Såklart önskar man att inget ont skulle kunna hända våra barn. Men har man en bra dialog från början, när barnet är riktigt litet, så är ju chanserna att vi kan upptäcka om något hänt mycket större. 

Ta hand om varandra där ute! 

(Bilderna kommer från broschyren.)

Koppla av och koppla ner

Vår resa till Kanarieöarna innebar inte bara sol, bad, god mat och massage. Det var som ett retreat för mig. Utan vare sig telefon, dator, sociala medier och mejl. Vi hade med oss dator och hade wi-fi på rummet. Men jag behövde koppla ner en stund. Inget yttre brus som så ofta stör. 

Så som ett medvetet val så tittade jag endast på mejlen en gång. Om nåt väldigt viktigt skulle ha hänt. Annars inget. På en hel vecka.

Inte ett dugg jobbigt. Snarare otroligt skönt. Men därför har jag inte heller varit så frekvent här på bloggen. Inte så många inlägg eller tid för att läsa andra bloggar. Jag saknar en hel del bloggar och försöker läsa igen lite. Men det känns så lugnt och skönt i kroppen att jag väljer att ta det lite lugnt med kikandet på telefonen och datorn. 

Istället njuter jag av den analkande våren. Var till trädgårdshandeln igår och kunde inte låta bli att köpa underbara engelska pelargoner, lilafärgade calla, vårlökar och andra gröna små härligheter. 

(Jag kan inte namnen på alla, men fina är de.)

Det har ju blåst kraftigt här idag, som det säkert har gjort i stora delar av landet. Jag hörde också att det fanns risk för snö i helgen och håller tummarna för att det inte blir så. Men våren är ändå tidig och härlig i år! Förra året var den betydligt senare. Då hade den inte kommit i slutet av mars ens.

Jag önskar er alla en fortsatt fin helg! Nu ska jag mysa lite med yngste i soffan. De andra två är ute på olika håll. 

(Avslutar med en bild på många härliga blommor...)

En veckas semester gör underverk (och nu har ju våren kommit)

Semester. Detta underbara påfund. Vi har njutit av varje ögonblick och jag gjorde inget av punkterna som jag skrev om i min lista. Jag lovar, inte en enda. Tusen tack för alla fina hälsningar!

Blev istället en hel del sol, ta dagen som den kommer, bada en massa och äta ännu mer massor av mat. Och så massage, fyra dagar av sex. Här ska njutas! (Jag rekommenderar dock inte "fisk-massage" för den kittlige. Och fiskarna var sjukt stora. Trodde de skulle äta upp mina fötter.)

 Men nu är jag så pumpad med energi att jag nästan blev lite förvånad när vi landade i Sverige idag. Då sken ju solen och det var vår i luften. Det doftade vår redan när vi klev av planet. Och när vi stuvat in resväskorna i huset var jag tvungen att städa bort våra rester av vinter (sparkar, bob, snömattor och snöskyfflar) och ta bort fågelmaten. Men det har väl ni säkert redan gjort för länge sen? Jag ville börja plantera ut penséer och sätta fröna i jorden. Men insåg att det kanske var lite tidigt. Och att det kanske var prio att fylla upp kyl och skafferi igen, att tvätta och att packa upp.

Nu ska jag försöka klara mig utan en massa semester-grejer. Avvänjningsvecka är nog vad jag borde ha. (Efterrätt till varje måltid, att få maten lagad, att dricka vin och öl varje dag och äta en massa chips och godis.) Wish me luck!

Nä nu drar jag!

Och hela familjen också, alltså! Och svärmor och mina föräldrar. Från detta gråa kalla land. Till ett land med vajande palmer, saltstänkande hav och värmande sol. Eller ja, det verkar vara varierande väder om man läser olika prognoser. Typ 18 grader och moln. Vad fan, liksom. 

Men okej då. Jag tänker inte vara sur för det. Allt detta tänker jag inte göra på en hel vecka:

• Ta på dessa overaller på dessa små barn. ("Och så utanpå kängan. Nej, dra mig inte i håret. Så ja. Nej, nu glömde vi ju halskragen. Förbann... Jag menar, då får vi dra ner dragkedjan igen.")

• Stressa till dagis på morgonen. ("Men kom igeeeen nu, vi kommer för sent! Nej, inte tävla om vem som kommer först. Fabian blir ju så ledsen när han alltid kommer sist.")

• Planera veckans meny (vem kommer egentligen på så många maträtter på en gång?), handla mat, laga mat, plocka undan eller diska. Tjohooo! (Okej, jag måste bestämma vad jag vill ha från menyn, men det kan jag väl leva med.)

• Bädda sängar. Eller vattna blommor. (Inte för att jag kanske vattnar så ofta. Kanske. Men ändå.)

• Titta ut och tänka: Nej inte snö! Skrapa bil och frysa idag igen, alltså. (Jag hoppas verkligen vi slipper snö. Hörde om en som var på Kanarieöarna i december (för några år sen) och då snöade det där, så de var tvungen att köpa nya, varma kläder.) Även om det inte är så varmt att jag kommer vilja bada så blir det fortfarande semester. (Nej, jag är ingen badkruka. Bara lite känslig för kall temperatur. (Fråga inte min man, han kanske tycker det där med badkruka passar bättre.)) Inga kängor eller vantar. Och barnen kommer garanterat att bada. Hela tiden.

Förmiddagen har spenderats hemma med barnen. Jag har fixat det sista med packningen (10 kilos necessär och lite annat smått) och är väldigt nöjd med mig själv att jag packade nästan allt i helgen. Jo förresten, vi har jagat möss också. En livs levande mus sprang plötsligt i Fabians säng. Inte bli hysterisk nu, hann jag tänka. Och jag skötte mig ganska bra. Blev bara ett litet skrik när musen sprang fram under byrån. Då började Anton grina. Men eftersom den sprang fram så kunde jag lägga fram en hink, som den kröp in i. Sen gick vi ut med den och släppte ut den på åkern bredvid vårt hus. Tårarna torkades och allt var frid och fröjd igen. (Så du vet, jag gillar inte råttor, mamma!) Tack katterna för den presenten!

Så nu ska jag bara trolla bort mitt halsonda, som nu satt sig på andra halsmandeln. Och hoppas på att flygresan går snabbt och smidigt! Och att vi får vara friska. Sköt om er, fina läsare. Jag garanterar ingen fin uppdateringstakt härifrån på ett tag. (Men huset är övervakat så tänk inte ens tanken, tjuvar.) 

Stor kram!

(Sista snön på ett tag...)