När nåt funkar bra är det antagligen dags att ändra igen

Det här med bebisar handlar hela tiden om att hitta nya sätt som funkar, för när man väl kan skönja ett mönster så ändras det och man får skaffa nya rutiner. I alla fall har det varit så för oss.

Så när samsovningen verkat vara det ultimata ett tag (typ en vecka) så fick mina bröst sprickor (aj som f-n, I know) och vi fick tänka om. Ja, alltså, sprickorna kom väl inte av själva sovandet. Men antagligen av att jag då ammade liggandes och hon antagligen sög lite snett. Det är åtminstone min teori.

Men jag fick en briljant idé som jag hört och läst om men aldrig testat. Att man kan ta bort ena sidan på spjälsängen och ställa mot sin egen säng. När hon sov med oss så blev det också sjukt trångt i sängen, eftersom Fabian ofta kommer över till oss (ungefär varannan natt). Det här med spjälsängen är ju BRILJANT!! Hur kan vi INTE ha provat det förut, med nåt barn!

Okej. Det kan vara aningens tidigt att ropa hej. Bara för att första natten funkade bra. Men det blev så mycket mer plats i sängen att både jag och mannen sov mycket bättre. Så även om det blir sämre i natt, så får man glädjas åt det lilla.

Jag gläds även åt dagens fantastiska väder. Att jag fått ner både potatis, morötter, sallad och ärtor i jorden. Och att Anton var själv hos en kompis hela dagen, som inte är granne med oss. Skönt att det funkar bra att bara lämna honom hos en ny kompis. Nu ska vi se hur dagens nattning går. Har lyckats lägga två barn av tre alldeles själv och nu är det dags för lillskruttan att sova i spjälsängen. (Hon har redan nästan växt ur korgen. Stanna tiden, någon!)

Äppelttäden blommar och jag kan gräva i landet, tjohoo!