Den här bloggen är nu avslutad. En stund till kommer du kunna läsa och kommentera gamla inlägg. Tack för att du tittar in! ♡

torsdag 5 mars 2015

Skogens inverkan på barnen

När jag hämtat barnen från dagis och skola så kan det vara mysigt att hitta på någon aktivitet. Men ibland kan det vara alldeles nödvändigt också. Som idag tex. Vi hann knappt komma innanför dörren innan de höll på att slå ihjäl varandra. Och när jag ropat på de att sluta och skällt på de för att de inte ska bråka för sjuttioelfte gången så inser jag att skogen är det enda hållbara.

Så jag lagar varm choklad, brer mackor och skär upp lite äpple.

Anton utbrister att han INTE vill gå till skogen. Det struntar jag blankt i.

Innan den ena bitit den andra och den andra sparkat den ena för femte gången så är vi i alla fall ute igen. På väg till skogen. En felberäkning från min sida var dock att de fick ha täckbyxor på sig. För vid sidan av vägen finns diken som är täckta av is och absolut NÖDVÄNDIGA att hoppa i. Ja, och under isen finns såklart vatten. Galonisar hade varit ett bättre val.

Och efter att jag försökt få dem att INTE klafsa runt i iskallt vatten upp till knäna tjugo gånger så är vi framme i skogen. Där är det torrt och grönt. Mossan lyser av solens strålar som precis når ner. Tallarna och granarna sträcker sig ståtliga upp mot en blå himmel.

Först ska det fikas. 
- Akta, chokladen är varm, försöker jag. Men Fabian med noll känsla tar en stor klunk, som givetvis spottas ut igen. Varm choklad överallt. Gråt och snor.

Men solen letar sig fram mellan träden. Barnen äter sina smörgåsar. Och sen ska det visst byggas en koja. Barnen börjar leta kottar och pinnar. Stenar och granris. Kojan måste ha golvvärme. Jag njuter av lite lugn och ro. Och vet att här blir det inte bråk. Skogen har fyllt oss med lite av sin harmoni.  Sitt lugn.

Anton kommer fram till mig:
- Mamma, vad skönt det är ute i skogen!  När man väl kommer ut!
- Javisst min vän, när man väl kommer ut. 
- Vi kan väl gå hit imorgon igen!


6 kommentarer:

  1. Ha ha ha känner så igen mig i det du skriver. Här är det likadant ;)
    Men tänk vad naturen kan ha för inverkan på de busiga härliga barnen. Jag borde komma på den idén oftare bara;) och stå ut med allt krångel innan för jag vet ju att allt blir bra bara vi kommer iväg.

    En fin kväll önskar jag dig och bra att du har koll på gifterna i kökslådorna;)
    Kram
    Annie

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är samma med mig, ibland orkar jag inte med allt krångel för att komma iväg. Men det är ju alltid värt det.... Kommer inte bli lika lätt med en liten bebis som ska med sen, så jag försöker passa på nu!
      Hoppas ni haft en skön helg, kram Maja!

      Radera
  2. Ja, skogen är så bra. Den där tröskeln att ta sig dit känns så hög ibland bara... Vår minsta håller precis på att lära sig gå i skor utomhus nu, så snart hoppas jag kunna gå med alla tre och samla kottar :)

    Kram på dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh är hon redan så stor! Vad mysigt att vara med och få ta del av alla små steg. Att gå med skor kan faktiskt vara svårare än man tror... Ha det gott, kram!

      Radera
  3. Man är väl inte sämre än att man kan ändra sig, så gulligt av Anton att fråga. Skogen har en magisk inverkan på oss människor.
    Vilken mysig mössa Anton har på sig!

    Kramar /Cia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det finns nästan inget bättre än skogen! Mössan föreställer FBK-vargen, dvs maskoten till Karlstads hockeylag. Han bara älskar mössan. Mest för att den är gosig tror jag, inte så mycket för hockeyns skull... Kram på dig!

      Radera

Tack för att du tittar in! Du får gärna kommentera mina texter, då blir jag väldigt glad! (Har du inget blogg-konto så välj att kommentera som Anonymt och klicka på Publicera.)