Den här bloggen är nu avslutad. En stund till kommer du kunna läsa och kommentera gamla inlägg. Tack för att du tittar in! ♡

söndag 2 september 2012

Ont om tid. Och så var det detta med tålamod.

Oj, tiden bara rusar iväg! Nu känns det som om sommaren är långt borta och hösten knackar på. Det är ju redan september. Vart tar tiden vägen? Det var ju så många som jag skulle hinna träffa under sommaren. Och ringa till. Men tiden räcker inte riktigt till. Med barn så inser man att man kan vara glad om man hinner med hälften av vad man har tänkt.

Men för att vi inte ska glömma de härliga ögonblicken av Sveriges underbara sommar så är det roligt att titta tillbaka på några somriga bilder. Här kommer några på livsnjutaren Fabian.






För jag tänkte att dagens inlägg skulle handla om honom. Jag har länge tyckt att han är inne i en sån skön ålder. 1,5 år. Han är så himla gosig och glad mest hela tiden. Det ska pussas ofta och kramas länge. Inga problem, utan han äter bra och sover hyfsat. 

Ja, det vill säga, ända fram till nu. För nu börjar han inse att han faktiskt kan göra en massa saker. Eller rättare sagt, han tror att han kan göra en massa saker själv. 

Som t.ex. ta på sig blöjan. Eller strumporna. Men det går ju oftast inte så bra. Och då blir han förbannad. Och om jag försöker hjälpa till, så att det ska gå LITE snabbare, då blir han förbannad. Har han bestämt sig för något så ska det bli så. För storebrorsan får ju göra så mycket själv. Då borde han väl också få det? Det blev genast en ny nivå av tålamod som prövas på de stackars föräldrarna. 


Visst är han ju fortfarande charmig och glad. Men under ytan lurar en bestämd herre. Som vet vad han vill. Att handla med honom är numera inte lika lätt. Han vägrar sitta i vagnen, utan ska minsann upp och springa som brorsan. Och gärna välja varor själv också. Tålamodet prövas varje dag, med en sådan liten prins.

Men hela dagen idag har vi varit helt barnfria. Mina föräldrar ville rå om de små juvelerna. Och självklart fick de det. Och vi fick ju så mycket tid att göra annat på. Helt fantastiskt vad man kan hinna med på en hel dag. Vad gjorde man egentligen förut med all tid, innan man fick barn? Det kan jag ofta undra.

1 kommentar:

  1. Så sant Maja... Va gjorde man förr.. Å hur stavar man ens till tålamod?!? Men jag kan skriva under på fabians underbara kramar!! Å pussar.. Underbara kille:) kram till er

    SvaraRadera

Tack för att du tittar in! Du får gärna kommentera mina texter, då blir jag väldigt glad! (Har du inget blogg-konto så välj att kommentera som Anonymt och klicka på Publicera.)