Den här bloggen är nu avslutad. En stund till kommer du kunna läsa och kommentera gamla inlägg. Tack för att du tittar in! ♡

fredag 28 september 2012

Jag förväntade mig att få sova. Men vad fick jag?



Såhär i efterhand kan jag erkänna att jag underskattade arbetet av att ha två barn. Och det skulle jag vilja skylla på Anton, äldsta barnet.

Okej, jag ska förklara. Han var ju så sjukt lätt att ha att göra med. Ja, det kanske vi inte tyckte då. Men när det finns något att jämföra med så är det bara att konstatera fakta.  

Han sov hela natten. 

Ja, det är nog där som största skillnaden ligger. För man blir fan störd av att inte få sova. Speciellt när man ska orka jobba sen också. För att kunna fokusera en hel dag, sitta på möten, vara kreativ och trevlig. Det är inte lätt om man inte sovit ordentligt. 

Nu har kära Fabian tydligen en sån period att han både vill vara vaken en stund mitt i natten, ungefär en timme eller ibland två, och sedan även vakna alldeles för tidigt. Typ fem. Kanske att han nästan kan somna om igen framåt sex, men oftast så kommer Anton in då och tycker att det är dags att gå upp. Och ja, då är det omöjligt att få Fabian att somna om. Eller så är det precis lagom för mig att gå upp och göra iordning mig för dagen. 

Det tar fan knäcken på mig. Nu är jag dessutom förkyld och det verkar inte vilja gå över om jag inte får sova. 

När Fabian vaknar på natten så får han en flaska välling. Det är ju ganska omtvistat det där. För inte behöver en stor kille på ett år och sju månader dricka välling på natten. Det är väl bara att sluta ge honom det. Jo tack. I wish! Nu snackar vi Fabian. Ruggigt envis kille. Han gallskriker om han inte får välling. Och är man trött, vet att man ska jobba snart och bara vill sova, då tar man den enklaste vägen. För får han välling så brukar han somna om ganska snabbt. 

Förutom just nu. Nu vill han vara vaken en stund. Ligga i sängen och vrida på sig i evigheter. Och går jag därifrån så gallskriker han. Så nu har jag bestämt mig. Ingen mer välling. I natt började jag. Han fick utspädd välling. Det var inte gott. Han drack en skvätt och gav sedan flaskan till mig. 

Jag håller tummarna för att det här ska funka. Vad gör man annars?

Mina slutsatser efter detta långa, tråkiga inlägg, är att jag tror det kan hänga en del på förväntningar. Det är ju ofta så. Förväntar man sig en viss standard så blir man besviken om det inte levereras. Jag förväntade mig att få fortsätta sova hela nätterna. Åtminstone efter att jag slutat amma. Nu blev det inte så och jag kan erkänna att jag är missnöjd. Och jävligt trött.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack för att du tittar in! Du får gärna kommentera mina texter, då blir jag väldigt glad! (Har du inget blogg-konto så välj att kommentera som Anonymt och klicka på Publicera.)