Den här bloggen är nu avslutad. En stund till kommer du kunna läsa och kommentera gamla inlägg. Tack för att du tittar in! ♡

söndag 9 augusti 2015

Vad är din överlevnadsstrategi?

Det sägs ju att de flesta barn liknar sin pappa när de föds, så att han ska ha lättare att knyta an till barnet. Alltså acceptera barnet, älska det och känna en koppling till det. Jag har också hört en annan logisk grej, som inte bara handlar om acceptans, utan ännu mer om överlevnad. Att barn och djurungar är söta, just för att de ska överleva. Eftersom de är så gulliga så är man extra rädd och mån om dem. Och det köper jag fullt ut. Hade inte Clara varit så oerhört söt så hade jag nog kastat ut henne genom fönstret någon av de gångerna som jag försökt få henne att somna om på natten.

Det kan låta lite makabert,  såhär i dagsljus och när man är lite mer vid sina sinnens fulla bruk. Lite mer smart är man ju på dagen när man inte är helt slut pga sömnbrist eller helt galen pga en strejkande bebis.

För Clara, det får vi nog bara konstatera. Just för tillfället ligger du lite på minus vad gäller sömn och grymt mycket på minus vad gäller mammas ork. En halvtimme åt gången sovs det dagtid och ungefär en timme till två nattetid. Framförallt på natten så ska det ätas konstant. Om det ändå vore så att mamma går ner de kilona som du går upp, så kunde det väl vara någorlunda acceptabelt. Men icke. I natt väntar en ny strategi. Vänta du bara.

Så jag tror absolut att det stämmer, det där med överlevnadsstrategin. Väldigt söta, dessa ungar.

Jag funderar lite grann på vad min överlevnadsstrategi är. För det är väl bara att erkänna det. Det är inte särskilt sexigt med en trött och gnällig mamma heller. Så vad gör att jag fortfarande är gift? Jag är i och för sig ganska bra på att ta hand om hemmet. Det där typiskt tråkigt kvinnliga, med matlagning och städning. Och att ta hand om barnen. Det klarar jag ju. Särskilt sexigt är det inte. Men det är småbarnsåren. Allt har sin tid.

2 kommentarer:

  1. Min överlevnadsstrategi är ett stort leende samt en gnutta humor i alla sammanhang....;-) ;-)
    Kram!!!!

    SvaraRadera

Tack för att du tittar in! Du får gärna kommentera mina texter, då blir jag väldigt glad! (Har du inget blogg-konto så välj att kommentera som Anonymt och klicka på Publicera.)