Att det alltid ska vara nåt

Är det inte det ena så är det det andra. I måndags fick jag hämta Anton från dagis för han var fortfarande hängig efter en smäll han fick på läppen i lördags. I tisdags var han med morfar. Jag jobbade hemifrån igår. Idag skulle äntligen båda barnen till dagis. Trodde vi.

Men tji fick vi. Fabian slog till med 40 graders feber i natt. Så jag sov bredvid ett oroligt element hela natten. Jag hade utbildning så maken fick stanna hemma.

Känns som om det var längesen som vi hade en helt "normal" vecka. Eller är det så att det är detta som är normalt? Bara att vänja sig vid, liksom. Verkar inte bättre.

Så här glad var han igår. Ser nu att han verkar ha lite väl lite kläder på sig för att vara utomhus. Kan promenaden från garaget gett honom feber? :-S