När barnet når Gå-stadiet kommer passandet in i en ny dimension

Har ni tänkt på hur mycket enklare det är att besöka någon som har barn i samma stadie som en själv?

Först finns det ju ett Nyfödd Bebis-stadie. Då vill man ha lite lugn och ro. Inga barn eller djur som slår eller krafsar/slickar på barnet. Och man kan inte förstå hur någon kan prata alternativt skratta högt eller smälla i dörrar när barnet sover. Att inte alla tänker på det? Konstigt.

Sedan kommer Kryp-stadiet. Då gäller det att det inte finns några sladdar längs golvet som barnet kan dra i. Så att t ex en fönsterlampa åker i backen. Det ska helst inte vara för mycket på golvet som barnet kan stoppa i munnen. För i den åldern så måste ju allt smakas på. Det har plötsligt blivit ett jäkla passande. För tillslut så kryper de ju oftast väldigt snabbt också. Öppna diskmaskiner. Blommor på golvet. Knivar i nedersta lådan. Många faror lurar då runt hörnet.

Efter det kommer Dra-sig-upp-stadiet. Här är det snarare blommor på fönsterbrädan som ligger illa till. Och allt som barnet kan nå vill den ju såklart känna på. Ljusstakar och dukar på låga bord, som t ex soffbord, blir härliga byten för barnet som står upp. Kablar till alla möjliga tekniska saker är ju bara jättespännande. Passandet har klart ökat en nivå.




Och i nästa stadie, Gå-stadiet, ska vi inte ens prata om pass. Här blir det en annan dimension. Det blir snarare ett träningspass. För nu kan ju barnet förflytta sig som det vill. Och det börjar nå väldigt bra också. Tallrikar och bestick på matbordet ligger plötsligt inom räckhåll. Och vad roligt det är att dra ner. Speciellt när mamma får något stirrigt i sin blick.

När barnen sedan blir äldre och Lek-stadiet infinner sig, så är det bra om det finns några bra leksaker. Visst, man behöver inte ha leksaker för att kunna sysselsätta sig. Men det kan underlätta ibland.








Så att det är lättare att besöka någon som har barn i samma ålder beror inte bara på att det är trevligt för alla parter att prata om det som berör en själv. (För bajsblöjor är, tro det eller ej, inte lika roligt för alla att prata om. Lika konstigt det, kan man tycka.) Utan det är också mycket mer vilsamt för mig som förälder, och ansvarig för mitt barns handlande. För då är hemmet barnsäkrat för rätt åldersgrupp.

Såklart att det går att röja upp lite innan barnet går loss. Och i vissa hem så är de som bor där inte så nogräknade. Lite kräks på mattan eller glassfläckar i soffan är inte hela världen. Och tur är väl att dessa personer finns för oss alla nerv-vrakiga föräldrar med svårkontrollerade barn.