Tankar kring förlossningen och det där beräknade datumet

Imorgon är det den 23:e januari. För ett år sedan var vår lilla Fabian beräknad att födas. Men det där datumet stämmer ju aldrig. Finns det någon som fött barn på utsatt dag? Vi fick vänta arton (18!) dagar till. Det var lite taskigt tycker jag. De där arton dagarna blev väldigt långa. All denna väntan. Och alla som frågar: 

- Har han inte kommit än? 

- Vad fan ser det ut som!? Ville jag svara ibland. Jag går inte såhär för skojs skull! 

Men det är väl klart att jag inte svarade så, väluppfostrad som jag är. För folk ville ju bara vara snälla. Men det är tyvärr inte alltid som man uppskattar den omtanken, som över-höggravid. 

Men tillslut så bestämde han sig. Och ja, vi visste att det skulle bli en pojke. Jag var så nyfiken när vi var på ultraljud i vecka 19. Det är ju bara så häftigt att få se sin bebis för första gången. Och vi tyckte det kunde underlätta förberedandet för storebror om vi kunde börja kalla den för ett namn, eller i alla fall för en lillebror. 

Men man kan väl inte kräva av barnet att det ska veta vilket datum det är. Och att det då plötsligt ska känna en så oerhörd lust för att tränga sig ner, igenom bäckenbotten, för att slutligen, blodig och dann, komma ut ur något som inte riktigt är gjort för att få ett barnhuvud ur sig. Eller visst är det väl gjort för det. Egentligen. För kvinnokroppar är ju gjorda för att föda barn sägs det. Även fast huvudomfånget på 38,5 cm kändes en aning överdrivet. 

Det sägs ju att andra gången ska gå enklare. För då är kroppen liksom lite erfaren. Har gjort det en gång redan. Uttänjd och klar, så att säga. För oss gick det också fortare andra gången. Vi var på förlossningen i fem timmar innan han kom, om man jämför mot tolv timmar med Anton. Men det gjorde fortfarande förjävligt ont. Förlåt, om någon läser detta som inte fött barn än. Men det är bara sanningen. I alla fall var det så för mig. Nästan fem kilo vägde han. Ja, nog hade han haft tid på sig att gotta i sig allt möjligt inne i magen. 

- Hungrig ska jag i alla fall inte komma ut, kanske han tänkte. 

Men även om det frambringade lite smärta så är det ändå det klart största och häftigaste jag någonsin gjort. Att föda barn.