Tacksam över vindrutetorkare och vit tavla

Ibland kan man bli lycklig över så lite. Men är det snöblandat regn och nollgradigt ute. Och man har äntligen bestämt sig för att ta tag i den där surdegen som man skjutit på. Låt säga köpa nya torkarblad till bilen (som varit dåligt några veckor). Och man är gravid. Och lite allmänt dålig på att få av OCH få på nya torkare.

Då är det svårt att inte vilja krama om personalen på OKQ8 som erbjuder sig att BYTA torkarbladen. 

- Är det sant? Kan du hjälpa mig med det? Säger jag i falsett. 

Kanske hans lyckligaste kund för dagen.

Men så är jag också inne i ett tacksamhetsrus över att min son och man blivit så bra bemötta på sjukhuset. Över att de direkt fick ett eget rum med sängar och barnfilm och en liten vit tavla på väggen där det stod "Välkommen Anton!" Över att operationen gick bra. Över att jag har en sån klippa till man. Över att alla är så snälla och omtänksamma mot Anton. Över mina föräldrars gästfrihet. Över att vi snart har ett nytt kök. Över att vi snart ska få välkomna ett nytt liv till oss.

Hur kan man bara låta bli att vara tacksam? 

Servicen på macken kan verka futtig i sammanhanget. Men en vänlig gest kan göra så mycket. Kom ihåg det!

(Nu skulle jag också vara j-ligt tacksam över om jag kunde somna om, efter att ha väckt sonen mitt i natten för att ge smärtstillande. Snälla.)