En vampis?

Längst upp på Antons önskelista:

- En vampis? Vad är det, Anton?

- Ja men det är ju en sån här superskön vampis!

- En vampyr?

- Neeeej! En vampis, som man har på sig. Som är både tröja och byxor!

- Jahaaaaa, en one piece? Klädesplagget?

- Ja, det är ju det jag säger!

Hur är det möjligt att bebisen ska vara kvar här nästan fyra månader till?

Det är en gåta. Hur stor kan en mage bli?

Det är det inte bara jag som undrar. Utan typ alla jag träffar. 

Igår, när vi var med min mans firma på hockey, var inget undantag. Tre rätters middag samtidigt som vi såg Färjestad slå Modo var riktigt roligt. 

Trevlig helg, kära du!

Dessa hantverkare

Alltså. Jag börjar förstå varför folk klagar på att hantverkare aldrig håller tider som de lovat. Jag har aldrig riktigt varit drabbad förut. Men nu har vi väntat snart två veckor på en målare, som vi trodde skulle komma förra veckan. Det ska slipas, spacklas, målas och tapetseras i utbygget. Och vi vill väldigt VÄLDIGT gärna flytta in innan jul... Och nu hade han lovat att det skulle vara färdigt nästa vecka. MEN. Igår berättade han att tyvärr skulle han inte hinna jobba här. Alls.

Vi hade kunnat ringa in en annan firma för flera veckor sen om han kläckt detta lite tidigare. Men min man sa att han var bäst. Och att man faktiskt ska välja de som har fullt upp. För det betyder att de är populära och alltså är de bästa. (Eller bara är väldigt dåliga på att planera, tydligen.) 

Som tur är så har min man många bra kontakter och han ringde en målare som redan varit här idag och börjat. (Men med så mycket tid över så är han kanske inte riktigt lika bra, om vi får tro min man.) 

(Om du tycker vi skulle kunna göra det själva. Visst. Men min man gör typ sjuttioelva andra saker med utbygget. Och det är öppet till nock vilket gör det svårt för oss att komma åt allt. Och en målare gör det så mycket snabbare...)

Men visst, vi sitter inte i sjön. Det enda "obehaget" som byggarbetsplatsen ger oss är att vi får gå in genom groventrén istället för den vanliga ytterdörren. För den sitter numer på ett nytt ställe. 

Före. Ett vanligt rektangulärt hus. Ingång via sydsidan.

Här byggs det för fullt.

Där ska ytterdörren in någonstans.

Efter. Femtio kvadrat större, byggt i vinkel. Ingång mot sydväst.

Nu är i alla fall stenen lagd, fasaden klar och utebelysningen uppsatt. Så den som väntar på något gott. (Kan ibland få vänta väldigt länge.) 

(Och nej, skyddsplasten på plåttaket i mitten är inte avtagen. Lite annat plåtarbete som tex hängrännor är inte heller färdigt. För tydligen ska vi också ha de bästa plåtslagarna.)

Man får vad man betalar för

Att det ska vara så svårt att lära sig! Är något mycket billigare så är det antagligen:

- väldigt dåliga arbetsförhållanden för den som tillverkar produkten (dålig lön, dålig arbetsmiljö, inte direkt fokus på den anställda),

- sämre kvalitet på materialet som man köper (tex inte lika slitstarkt tyg, inte så säkert byggt, ingen bra finish),

- inköpt till en stor mängd och kanske inte jättemån om vår miljö (vilket kan innebära något av ovanstående, men inte alltid behöver vara dåligt),

- en förlust för någon (och det känns ganska långsökt att det skulle vara den som säljer varan).

Men ibland kan det ju vara så frestande att försöka hitta ett riktigt kap. Att slå till på den där billiga saken. För inte borde det väl vara sämre för det?

JO kära du, oftast så är det ju sämre. 

Jag skulle köpa en ny overall till Fabian för några veckor sen. Jag och min man var helt överens om att kvalitet skulle löna sig här, speciellt eftersom vi ju väntar ett till barn som med största sannolikhet också kommer behöva en overall när hen är tre år. Så en dyr variant som var hållbar skulle det bli. (Det är ju knappast så att han bara står stilla i ett hörn när han är ute. Brottning, sandlådelek, fotboll med tillhörande brottning, klättring i träd, cykling med vurpor. You name it.)

Men ni kanske fattar varthän detta barkar? 

Ingen overall vi provar är riktigt bra, enligt Fabian. Han vill ha en grön overall, som vi givetvis inte hittar, i djungeln av blått, rosa och svart. Så när vi i femtioelfte butiken, efter värmeslag och blodsockerfall, ÄNTLIGEN hittar en overall som vi båda gillar så köper vi den. Punkt. Bara det att det var på en outlet (ap-billigt). Men det kändes ju bra, just då. Just då.

Just nu känns det rätt värdelöst att ha kastat bort 388 kr. 

Använd några veckor.

Så det blev till att köpa en ny såklart (ingen bytesrätt och orkar nog inte reklamera). Går ju inte riktigt att säga till förskolan att "Nej, Fabian kan inte vara ute och leka den här vintern. Åtminstone inte om det finns tillstymmelse till risk för att det är blött eller snöigt ute." 

Trots att han inte fick vara med och prova overall de här gången (orkade liksom inte igen) så blev han nöjd över resultatet. Och vi hoppas den håller lite längre än en månad den här gången. 

Så till mig själv: Köp för f-n inget skräp nästa gång!

Firandets helg

Man kan tro att ingenting hänt här hemma och att det är därför som jag inte skrivit något på ett tag. Men det är lite tvärtom faktiskt. Jag har varit så trött efter helgen att jag inte orkat så mycket mer än natta barn på kvällen. Inte ens packa upp väskorna. Eller sätta fingrarna mot telefonen och skriva några rader i bloggen.

För vilken helg det har varit! I lördags hade min mamma 60-års fest. Jag var värdinna och skulle försöka hålla ihop allt under eftermiddagen och kvällen. Förutsättningarna var väl inte de bästa med försenat värdpar (alltså där vi skulle ha festen), så alla fick bädda sina sängar själva när vi kom dit. Leta reda på handdukar och toapapper. Vänta med att installera oss i herrgården i det rum som vi planerat. Försenad mat.

Men, vad karaktäriserar väl en organisatör bättre än att man kan lösa alla tänkbara scenarion? Haha, bara att lösa och göra det bästa av det. Så fest blev det såklart ändå. En väldigt rolig sådan!

Anton klagade halva kvällen på att han inte hade någon att leka med och inget att göra. Men det löste sig tillslut, när min kusin och hans tjej förbarmade sig över honom. Fyra i rad och Finns i sjön. Heeela kvällen.

Fabian hängde överallt och ingenstans tills han kl nio deklarerade att han var trött och ville gå och sova. Jag och Anton festade vidare till midnatt innan vi stupade i säng. 

Dagen därpå var det obligatoriska badhusbesöket med Fabians dagis. Fullt ös medvetslös på barnen. Och även om jag tog det lugnt i poolen så tar det på krafterna.

När vi kom hem ville barnen baka pepparkakor. Varför inte,tänkte jag, det är ju ändå första advent. Det var mitt första misstag. 

Själva kavlandet och stansandet gick väl hyfsat, men det var ungefär när jag frågade om vi skulle spritsa pepparkakorna som jag begick mitt andra misstag. Herregud, två trötta barn och en trött mamma som ska klara av pressen att spritsa olika mönster med olika färger, varav ett barn är extremt noga med slutresultatet.

Efter att två pepparkakor inte blev som han hade tänkt sig så hotade han vrålandes att han skulle göra sönder alla pepparkakor. Vilken härlig första advents-stämning! Efter en sjukt pedagogisk övertalning av mig så fick jag spritsa resten, så länge han bestämde vilka färger och mönster det skulle vara. Alla nöjda igen. 

Förutom jag, som var tröttare än tröttast. 

Efter att barnen somnat orkade jag hålla ögonen öppna typ två minuter, men strax efter åtta gav jag upp. Kanske att orken inte riktigt är densamma när man är gravid, jag vet inte. Jag vet bara att jag är glad att jag orkat jobba i två dagar och nu fått gjort yoga. Så nu är jag nästan mig själv igen. Det kostar på att ligga på topp. 

Barnsligt glad över lite snö

Hur kommer det sig att man varje år blir lika barnsligt glad över lite snö? Det är som att man vill springa ut och jubla, åka pulka, krama en snöboll och göra snöänglar på samma gång! 

I morse kom vår första snö för i år. När jag kånkade ut genom ytterdörren med två spralliga barn, handväska, datorväska  och några extra vantar till barnen så singlade den sakta, sakta ner och gjorde landskapet vitt. Barnen kunde inte låta bli och glida runt på de hala plattorna och jag bara gick där och njöt. Var lite svårt att klara av det där med snöänglar och pulka när man bär på halva bohaget. Men njuta gick ju. 

Hade ju varit väldigt fint, rent utseendemässigt (och kanske trovärdighetsmässigt) att ha några bildbevis här nu. Men jag hade liksom inte tid att leta reda på telefonen för att knäppa kort, utan fick fokusera på att hitta nyckeln, få in barnen i bilen och försöka att hinna till skola och dagis i tid. 

När jag kom till stan så var snön bara grå och plaskig. Bortregnad. Men när morgonen blev eftermiddag och staden övergick till landet igen så låg ett tunt vitt täcke kvar hos oss. Jag blev tvungen att börja hänga upp lite julstjärnor och ska snart fortsätta med det. Tog bara en paus för att åka på frigörande dans. Så nu när jag dansat av mig (typ den enda fysiska ansträngningen jag klarar av), fått massor av energi och släppt på kroppens spänningar så orkar jag allt. Trassliga kontakter, kluriga spikar och böjda stjärnor - here I come!

Sol i hjärta

Idag vaknade Karlstadsborna upp till strålande sol. Himlen var klarblå och luften kylig. Vilken skillnad mot igår. På stan runt lunchtid ville nog många ut för att äntligen kunna njuta av solen och se staden från sin bästa sida.

Att ta en solig promenad vid lunch var nästan dagens bästa. Om det inte vore för att idag fyller en alldeles särskild person år. 

En sån där som man kan dela allt med. Som alltid ställer upp. En person som först bara var min mamma, men som sen blev en av mina bästa vänner.  Vi är väldigt lika men samtidigt ganska olika. 

Hon har sin 60-års fest på lördag och förväntade sig kanske inte mer firande än då. Men självklart var vi tvungna att åka dit efter jobbet idag och överraska henne. Jag hade gjort smörgåstårtor och köpt med tårta och blommor. Och min bror kom också, ända från Dalarna. Så där släntrade vi in. Sjungandes. Och sedan njöt vi av mat och fint sällskap. Ända tills barnen spårade ur vid sju och vi fick ta kvällen. 

Så idag var det både sol på himmelen och sol i hjärtat. 

Grattis bästa mamma!

Den sega musen drar för gardinerna

Vilken mörk dag! Jag känner mig som en seg, grå mus utan energi eller lust att göra någonting. Regnet smattrar utanför rutan och de regntunga skyarna känns alldeles för nära. Kan de inte ge oss lite andrum och luft? Jag tvivlar på att det ens kommer bli ljust idag.

Hade suttit fint med en kopp kaffe eller en snus. Men som gravid så är det ena inte frestande och det andra uteslutet. Istället knaprar jag torkad ingefära och längtar till fredag, när åtminstone jag tänker sätta upp julstjärnor och stakar och lysa upp lite i mörkret. 

Idag är det svårt att njuta av stunden. Istället riktar jag blicken mot datorn och det jobb som måste utföras. Kravställning mot ett IT-stöd, förberedelse inför chefsgruppsmöte, informationsgenerering i VA-processen. Det håller åtminstone tankarna borta från regnet. Tror jag drar för gardinerna. Trevlig måndag, kära vänner!

Men packa då!

Den här helgen har ungefär varit lik de senaste månadernas. Min man har fixat i utbygget och jag har tagit hand om barnen, maten och städandet. Förutom en liten ändring idag, då jag och mannen åkte till Ikea medan mina underbara föräldrar lekte med barnen. 

Ja, det borde ju inte ta så lång tid att köpa två saker. Visst, det var ganska stora saker, men vi visste ju vad vi ville ha: en bäddsoffa och inredningen till en gå-in-garderob. Hur svårt kan det vara?
 

Ganska, visade det sig. Inte att gå genom butiken eller att enas. Men att få alla varor packade till varuutlämningen. Vi satt och väntade en timme och tio minuter från att vi betalat till att vi fick grejerna. En timme och tio minuter! Vad hände med snabbt och smidigt? Men visst, det tog säkert lite tid att packa 49 (!) kollin. För att bara stuva in det i släpet tog lång tid. Men nu var det gjort. 
 

I helgen har det lagts golv. (I bl.a. bebisens rum.)

 

Och imorgon kommer målaren. 

Några steg närmare en inflyttning i utbygget och vårt nya sovrum. Där vi har satt golv på väggen. Liten cliff-hanger, som jag visar bilder på när det är klart. Förhoppningsvis innan jul. 

Hoppas du haft en fin helg! Inte långt kvar till första advent nu...

Super-Saffranssnurror

Jag brukar vara ganska ödmjuk och inte skryta värst mycket. Men JAG HAR ANTAGLIGEN BAKAT VÄRLDENS GODASTE FIKABRÖD! Jag lovar! Åtminstone om man gillar saffran, längtar lite lagom efter jul och tycker om mandelmassa. Hittade ett recept i morse som också innehåller rivet apelsinskal. Och DET BLEV SÅ SJUKT GOTT! Om jag får säga det själv. (Fabian var väl också med på ett hörn. Men det handlade mest om att snurra själva snurrorna. Och resultatet blev väl kanske sådär. Men han var nöjd och jag fick öva mitt tålamod lite. Win-win.)

Degen blir saftig av både grädde och kesella. Och snurrorna blev söta av mandelmassa men ändå lite syrliga av apelsin. Och köket luktar härligt juligt! Kan varmt rekommenderas. Tror nog det är det enda jag kommer äta fram till jul. Eller okej då, kanske inte riktigt. Men det är fan nära. 

Receptet hittade jag här.