Den här bloggen är nu avslutad. En stund till kommer du kunna läsa och kommentera gamla inlägg. Tack för att du tittar in! ♡

onsdag 27 augusti 2014

Konsekvenser av att ha en skolkille

- Tja, säger han lite nonchalant när vi träffas efter skolan. Och efter kommer lillbrorsan:
- Tja! 

Första frågan jag har till Anton är hur han haft det på skolan. Hans svar blir då:
- Bra. Får jag spela på din telefon?
- Nej, inte nu vännen. Ni kan väl hitta på något tillsammans?
- Okej. Kom Fabian, så leker vi!

Sedan leker de tillsammans, ofta hur bra som helst, ända fram till middagen. Så bra kan jag inte riktigt minnas att de lekte förut. En hel del svärord kommer det ur hans mun. Och han tar en hel evighet på sig att välja kläder på morgonen (- Jag har inget att ta PÅ MIG, MAMMA!!!). 

Men annars är han sig lik. Bara att han känns lite större.


Vår skolpojke.

Men det är inte bara han som känns större. Även lillebror, som snabbt tar efter brorsans beteende och språk, känns äldre. Vid maten igår så la jag som vanligt fram gaffel och sked till honom. Då gav han mig skeden och sa myndigt:
- Ja behövej ingen tjed mamma, ja ää tooj nu.

Ja, det går fort minsann.

söndag 24 augusti 2014

Treårs-lista

Nu har jag haft den här bloggen tre år och det måste jag såklart fira med en lista:

• Mest lästa:
Det inlägg som flest har läst heter Nä nu drar jag! och det går ju såklart att fundera kring varför det är så många som öppnat just det inlägget. Kanske trodde någon, glad i hågen, att nu ger hon sig äntligen från det där bloggandet! På tiden! Men så var det ju inte. Det handlade bara om att vi drog från landet för en stunds utlandssemester. Och det finns ju en hel del som man gärna kan slippa på vintern som småbarnsförälder...

• Bästa:
Ett liv som småbarnsförälder när det är som bäst, när fantasin får vara med. Eller det här är också rätt bra, när barnen ger mig energi att göra en massa härliga saker, också känt som vardag.

• Mest underskattade:
Inte så många visningar och inte så många kommentarer. Men jag tyckte ju jag hade ett bra tips!

• Att minnas:
Kom ihåg till mig själv - ett projekt i taget räcker med två barn.

• Ett ord på vägen:
Hur var det där med shopping och rea nu igen?  Behöver vi verkligen konsumera så mycket som vi gör?
Eller förresten två:
Det här med barnkläder och kön känns också som viktiga ord.

• Typiskt småbarnsförälder:
Sovning är nog något som alltid är aktuellt bland oss småbarnsföräldrar. Hur jädra svårt ska det vara att få några timmars sömn?
En annan typisk grej är det där med de snabba vändningarna på morgonen. När jag tänkt jobba och barnet tänkt något annat.
Och hur läcker är man inte? Prioriteringarna ändras och så gör också ens klädvanor.
Men trots att barnen gnäller så jobbar man på. Så gott det går.

• Pinsammaste:
När jag skulle försöka mig på det där med däckbyte och det bara gick åt skogen.

• När det är jobbigt att vara förälder:
Ja, ibland är det extra jobbigt. Som när barnen gör illa sig. Eller blir sjuka under ovanliga omständigheter.

• Tips till dig som förälder:
Barn är väldigt lättlurade! Och med lite ansträngning så kommer man långt! Om man tex vill få barnet att äta det mesta.
Jag hade också några bra tips om hur man pratar med sitt barn om sexuella övergrepp som alla borde läsa.
Och så kan jag bara säga att det där med föräldraskap blir inte alltid som man tänkt sig. Men kanske okej ändå.

• Lite pepp inför hösten:
Såhär såg det ut förra året. Och det var ju faktiskt inga fel med det.

Det här kommer nog gå till historien som inlägget med flest länkar. Men kanske hittar du något nytt att läsa. Kanske sammanfattar det här mina tre år. Eller så är det bara en massa understrukna ord som inneburit lite extra jobb för mig.

Sist så vill jag såklart tacka er alla som någon gång läst och kanske kommenterat. Utan er vore ju bloggen inte mycket! Så TACK! Pöss!

torsdag 21 augusti 2014

Jag är nog världens sämsta förälder!

Kunde ingen ha berättat den oskrivna regeln om att man fick, och tydligen antogs, vara med sitt barn den första dagen i skolan! Fan vad taskigt! Eller skulle man alltså förstå det? 

Jag lämnade som vanligt Anton, glad i hågen, på fritids i morse. Där skulle han först äta frukost och sedan gå till sitt klassrum för att gå första dagen i skolan. När jag sedan kollade in Facebook på lunchen så såg jag massa foton från föräldrar som VAR MED sina barn på skolan. Och jag fick sån ångest! 

Skulle jag åka till skolan direkt och krama om min son och be om ursäkt för att han hade världens sämsta föräldrar som inte brydde sig om honom? Nä. Det kanske inte skulle göra det hela bättre. 

Framåt halv tre kunde jag inte jobba längre. Jag behövde hämta Anton. Genast. 

Men han ville inte åka hem. Han hade ju så roligt. Och jo, nästan alla andra barn hade haft sina föräldrar där. Men nej, det hade inte spelat någon roll för honom. 
- Är det säkert? Du blev inte ledsen? 
- Näää mamma! Varför skulle jag det?

Hälften av de vuxna känner han, eftersom det består av föräldrar till hans fd dagiskompisar. Och han är så van vid att det är föräldrar med, eftersom vi föräldrar på vårt förskolekooperativ jobbar en eftermiddag i veckan, när personalen har planeringstid.

Så tydligen skadade det inte honom. (Tack och lov!) Men det känns som om de andra föräldrarna och lärarna kan ha undrat vilka slashas till föräldrar som den där stackars killen har. Då kanske vi inte behöver ta på oss några grejer som "klassförälder" (för det har vi inte tid med) eftersom ingen annan vettig förälder antagligen vill ge det ansvaret till oss. Alltid något. 

Jag skickar iväg min man till kvällens föräldramöte och sitter här hemma med skämsmössan på. Känns som den har vuxit fast i huvudet. Får se när den kan försvinna. Hemska människa!

måndag 18 augusti 2014

Vad har jag gjort för att förtjäna detta?

Mina föräldrar alltså. De är kanske världens bästa. Hela söndagen pysslade de om mig. Jag lämnade barnen hos svärföräldrarna (tack!) på förmiddagen och åkte sedan till mina föräldrar. Där åt vi god lunch och trotsade sedan regnskurarna för att gå på svampkjakt. Några riktigt fina svampar blev det.


När vi kom hem, frusna av regnet, så satte min pappa på bastun. Och efter en lång och värmande bastu så masserade min mamma mig (på deras massagebänk) tills min kropp var alldeles oljig och avslappnad. Sedan fick jag slappa (-Kolla på plattan, eller nåt!) medan de lagade mat. 

Vid fem-tiden kom resten av familjen (mannen som jobbat med utbygget hela dagen, barnen som härjat med farmor och farfar hela dagen, och så svärföräldrarna som orkat med barnen) och så åt vi söndagsmiddag tillsammans. 

Underbar söndag helt enkelt! Något som var välbehövligt inför både måndagens och tisdagens morgnar. Idag skrek Anton i en kvart för att han inte visste vad han skulle ta på sig. Han hade INGET att ta på sig! Fast det låg minst 20 t-shirts i lådan... Ska ångesten över att passa in börja redan? Är inte det alldeles för tidigt?

fredag 15 augusti 2014

Lördagens lärdomar - Jag är värdelös på att skörda

Alltså det här med att odla är ju superhärligt. Jag har inte odlat så jättemycket förut utan successivt utökat mitt trädgårdsland och även intresse. Det är på något sätt skönt att blanda egen kompost med jord och myllra upp allt så att den blir porös. Att få planera landet och köpa in frön. Sedan stoppa ner dem i marken en och en. Märka upp raderna och se hur det börjar växa upp. Det är avkoppling att rensa ogräs i landet. Lite som terapi. Men sen då?

Jag har märkt att jag är värdelös på att skörda!

- Alla rädisor fick jag slänga, för jag tog inte upp dem i tid. 
- Varje år brukar jag ha kryddor planterade i en balja utanför köket, men i år planterade jag dem i landet, som ligger lite längre bort. Det har resulterat i att jag inte orkar gå dit (typ tio meter extra...) och klippa ner lite kryddor när jag lagar mat. Och nu finns det en massa kryddor, några överblommade. Tänkte göra kryddsalt av det som finns (torka och blanda örterna med flingsalt) om jag orkar.


- Ärtorna plockade vi i och för sig. Men inte tillräckligt många. De har för länge sedan blivit övermogna.
- Alla bönor som jag planterat, och som faktiskt kommit upp, vet jag inte vad jag ska göra med. När är de färdiga? Hur tillagar jag dem och förvarar dem?


- Zucchinin har blivit jättefin men också lite väl många. Den vet jag inte hur man kan spara.


- Tomaterna har jag inte stöttat upp tillräckligt bra, utan många kvistar är avbrutna och jag vet inte ens om frukterna kommer hinna mogna på de andra.


- Rödbetorna kupade jag aldrig (måste man det?) så de växte nästan mest över jorden. Nu har jag i alla fall tagit in nästan alla rödbetor i jordkällaren. Så får vi hoppas att den håller sig där ett tag.


Tusan alltså. Det är nästan så jag skäms. Det är ju en fördel om man vet vad man ska göra av allt. Men jag tyckte mest det var roligt att få gräva och så. 

Men till nästa år. Då har jag åtminstone lärt mig att vissa grönsaker kräver mer plats (pumpa och zucchini tex) och att vissa behöver tas upp tidigare än andra (vitlöken och rädisor tex). Och att jag kanske inte behöver odla något bara för odlandets skull, utan för att vi faktiskt ska kunna skörda det också. Tänk alltså över vad jag egentligen vill ha! 

En väldigt viktig lärdom tycker jag. Tydligen var jag tvungen att genomgå detta (få en massa grönsaker) för att komma till insikt. 

Några fina tips?

En fyradagars-helg behövdes

Även om barnen verkade trivas på fritids och dagis (inga fler jobbiga lämningar), och trots att jag hämtade de mycket tidigare än vanligt, så var de trötta när tre dagar hade gått. Antons psykbryt i onsdags vittnade om det åtminstone. Så jag tog ett snabbt beslut om att vara hemma med dem på torsdagen. 

Och eftersom jag ska fortsätta jobba 80% och vara hemma på fredagar så tog vi en lite tidigare och längre helg. En mjukstart efter semestern, kan man säga. Inte bara skönt för barnen.

Allt med förutsättningarna att barnen inte direkt skulle tjata om att få åka till en kompis eller att få spela spel på plattan. Kanske på grund av det, eller att vi haft några dagar ifrån varandra. Jag vet inte vad det berodde på, men barnen har hållit sams ovanligt bra. 

Vi har bakat bullar. Varit ute i skogen och plockat både blåbär, lingon och svamp. Druckit smoothies. Spelat mängder av spel. Och njutit av lite extra ledig tid såhär i början av rutinerna och ekorrhjulet. 


Så nu, efter en tvådagars-helg, får vi en riktig helg tillsammans med mannen. Härligt! 

Har du några helgplaner?

tisdag 12 augusti 2014

Mardrömslämning första dagen

Ja, det där med att lämna bort barnen för första gången på länge. Det gick väl sådär.

Anton, som ju skulle vara så lätt att lämna, hade jag tänkt. Han ville inte släppa mig utan gick bakom min rygg hela tiden. Jag och Fabian fick inte gå, utan väntade hela tiden när han åt sin frukost. Men tacka fan för det, egentligen. Här kommer vi till stora häftiga skolan. Och den som möter oss är inte någon person han sett förut. Inne i matsalen sitter bara stora barn, som han inte känner igen. 
- Det är läskigt, mamma!

Och jag känner mig så taskig. Tänkte jag  bara lämna honom här. Bland okända personer på en okänd plats. För resten av dagen. Det klarar väl du, liksom! (Till mitt försvar så trodde jag att personalen på Antons avdelning skulle vara där. Men icke!)

Men efter att han ätit två smörgåsar och vi pratat med barnen lite så följs vi åt från matsalen till fritids. Och där är det plötsligt samma gamla vanliga Anton igen. Paniken har släppt och han säger hejdå och springer in. Kvar står en mamma med en klump i magen. 

Det kan väl inte bli värre nu, tänker jag, och vi kör bilen mot dagis. 

När vi öppnar dörrarna där så känner vi oss så hemma. Det är trygghet. Vårt föräldrakooperativ som varit på så många gånger. Och personalen som möter är så välkända och fina. Fabian tar mig i handen och går in. 
- Oj, vad stor han har blivit, säger någon! Och så ljust hår! 

Eftersom vi stannat en kvart längre på fritids än vad jag tänkt så är det snart dags för frukost på dagis. Och jag ska åka. Men inte i Fabians värld. Inte utan honom i alla fall. Han följer med mig ut i hallen. Och tar på sig sina skor. 
- Nej nej, försöker jag. Mamma ska åka själv till jobbet nu, vännen. Du får stanna här! 

Då får han spel. Han lägger sig ner på golvet och skriker och gråter. En fröken kommer och säger lugnt till mig:
- Jag tar honom, du kan åka nu! Det är ingen fara, han lugnar sig snart!

Och även fast jag hör hans panik i skriket och ser hans ilska och sorg i sprattlandet och slagen så går jag. Ut genom dörren. Med min yngste sons skrik i öronen. Och en ännu större klump i magen.

Att lämna sina barn när de är ledsna är bland det värsta med att vara mamma. Men ibland måste man.

Efter en väldigt förkortad dag så hämtar jag dem. En efter en. Fabian leker ute på gården med de andra barnen. Anton har hittat en massa nya kompisar. Ingen vill egentligen följa med hem. De har haft superkul på dagis och fritids. Det är bara deras mamma som fått lite extra gråa hår och magsår på köpet. Det tackar vi för!

söndag 10 augusti 2014

Nu får spindelmannen packas ner

Och så var semestern slut för den här gången. Sex härliga veckor är över. Vädret har ju varit extremt soligt i år så jag känner mig verkligen färdig med sol och bad. Jag orkar inte packa badväskan på väldigt, väldigt länge! 



Vi har haft en stor spindelmannen-påse hela sommaren, där plåster, servetter, sand, vattenflaskor, badkläder, extrakläder, spadar och tidningar trängts med pick-nicken. 

Den städade jag ur idag. Så himla skönt! Känns som att städa ur sommaren. Istället packade vi barnens ryggsäckar inför morgondagen. Anton valde andäktigt kläder och skor. För honom väntar ju något helt nytt, med nya lokaler, nya vuxna och nya barn. Även om han känner igen många såklart. Men det är ändå SKOLAN! Kan det bli häftigare, liksom? 


Och det bästa är att jag inte är ett dugg orolig för honom. Han vågar fråga när han inte vet. Han vågar ta kontakt med nya människor. Han kan gå på toa när- och varsomhelst. Han känner redan många barn och när vi träffade de vuxna i våras så verkade allt så bra. Jag hoppas min magkänsla är rätt!

Vad gäller Fabian så kommer han nu att vara störst på de små barnens avdelning. Det blir nog bra för honom att få vara störst. Men jag tror han kommer sakna sin brorsa väldigt mycket. Om han var ledsen förut när jag lämnade på morgonen så kramades de en stund och höll varandra i handen när jag gick. Men nu finns han inte där längre. Så det kommer nog bli en hel del gråt imorgon, tyvärr!

Inte från min sida dock. Låter kanske hårt. Men den med små barn vet. Att det är sjukt skönt att få komma tillbaka till jobbet. Med eget kontor. Egen lunchtimme. Egen stol. Egen bilresa till jobbet. You name it. Jag ska njuta! (Förutom att det kommer bli konstigt att inte få träffa barnen hela tiden. Det kommer nog kännas lite tomt.)

Och så är det ju härlig höst snart! Då man med gott samvete kan vara inne och fixa. Byta kuddar i soffan. Sätta upp höstigare gardiner. (Händer troligtvis inte här, men man kan ju drömma.) Tända eld i brasan utan att få värmeslag. Dricka massor av te. Låter så lugnt och härligt med hösten. Vi får se! 

Hittade faktiskt svamp i veckan. Åh vad jag älskar att gå i skogen! Mer sånt i höst!

onsdag 6 augusti 2014

Stormen ryter och åskan går

Vilket väder vi har haft alltså! Efter dessa veckor av tryckande hetta så var det som om himlen samlat på sig en massa energi. Ett sånt högtryck kunde egentligen inte bara gå över. Det behövdes något mer. Så här i Värmland blev det två dagar av ösregn, åska, blixtar och stormvindar. Helt makalöst väder. Jag har aldrig varit med om sådant åskoväder. 

Och på den andra dagen så drog stormvindarna med sig träd, studsmattor, tak. Det blev kaos i trafiken på grund av alla träd som låg över vägarna och alla vattenfyllda gator. Översvämmade hus och strömavbrott. 


Så nu har vi inte behövt vattna på ett tag, om man säger så. 


Som tur var klarade sig allt hemma hos oss. Men det är många som nu fått trasiga kylskåp, TV-apparater och datorer efter att åskan gått lös.

Mina föräldrar har varit på semester och fått lite abstinens för barnbarnen, så sedan i söndags har antingen ett eller båda barnen varit där. Sådan lyx att det inte är klokt. Det är väl klart att jag saknar barnen när de är borta, men det är också väldigt lugnt och skönt. 

Jag har hunnit med lite fix å trix. Och yoga.



Katten Jansson gjorde mig sällskap, medan regnet piskade rutorna.

På lördag åker jag till Dalarna för att vara med på en loppis som några vänner där uppe ordnar. Och sen börjar jobbet på måndag. Bara några futtiga semesterdagar kvar. Undrar vad jag ska hitta på då med barnen. Något bra förslag? 

lördag 2 augusti 2014

Trotsen som bortblåst när man får egentid med mamma

Trots, eller ska vi säga på grund av, Antons trots, så hade vi lite mys på stan idag. Bara Anton och jag. Lite mamma-son-tid. 

Kycklingrulle (sushi för mig), godispåse, bio, shoppa skor och fika på stan.



Ingen tillstymmelse till trots. Bara mysigt! Kanske vore läge att prova lite oftare.