Tänk dig. Trodde du att det skulle vara såhär? Medan barnen tittar på TV så sitter du där bredvid. Och surfar på din telefon. Kanske är inne på sociala medier, läser tidningen, bloggar. Eller när barnen leker på lekplatsen. Istället för att titta på ditt barn så tittar du på telefonen.
Jag kan tycka att jag gör det på en okej nivå. Kollar på telefonen alltså. Mot att umgås med mina barn. Det är liksom lite som avkoppling för mig. Men vem är jag att värdera det, egentligen?
Hur mår barnen av att jag lägger fokus på annat än dem? Säkert bra ibland, men antagligen inte alltid.
Jag sköter allt bloggande genom min telefon. Jag fotar med kameran i telefonen och jag skriver inlägg direkt i telefonen. Jag läser också jobbmejlen och privata mejl i min telefon. Och messar. Kanske alldeles för mycket. Men när vet jag det? När vi börjar bli irriterade på barnen för att de stör när vi håller på med något i telefonen så har det gått för långt.
Min telefon har en sprucken skärm, (sen ett antal veckor tillbaka) så det är rätt svårt att läsa text på vissa ställen. Men jag har inte velat lämna in den på service för med min lånetelefon så kan jag antagligen inte fota eller blogga. Vi diskuterade detta kring fikabordet idag. Hur galet det egentligen låter. Därför lovade jag att lämna in min telefon imorgon. Och så får jag väl tillbaka den om ett par tre veckor.
Jag tänkte koppla ner en stund, alltså. Får se hur det går.
Behöver du också tänka till kring ditt mobilanvändande? Jag tror att det alltid kan vara vettigt att tänka till kring sitt beteende, även fast man tror att man gör på bästa sätt. Alla kanske inte uppfattar det så. Och det kanske är en stressfaktor fast man inte ser det så. Jag provar och ser. Vi får se när nästa inlägg kommer. Ha en fin vecka, alla bästaste bloggläsare! Ta hand om er och er närhet!